See you again | o.m

20. Beskedet

Torsdag 25 December 2014

Jag öppnade mina ögon och satte mig snabbt upp men blev tillbaka lutad av....Felix.

- Lugn....sa han.

Man såg på honom att han gråtit. Han ögon var röda och hans kinder var röda och svullna.

- Vart är jag? Frågade jag och kollade runt i rummet jag låg i.
- Sjukhuset...sa svarade han och snyftade till.
- Vad hände? Frågade jag och han la handen för munnen och tog ett djupt andetag.
- Du svimmade av i köket och....jag...jag körde dig till sjukhuset...sa han och en tår föll ner på hans kind.
- Hur kom jag hit? Frågade jag.
- Jag....kör-körde bilen...svarade han och sen brast det för honom.

Han tog tag i mina händer och började gråta. Han brukar inte gråta. Så det gjorde extra ont att se honom såhär.

- E-elice ja...jag trodde...att du skulle...d-dö-ö, grät han ut.

Dörren öppnades och mamma och pappa kommer in. Mamma ser att jag har vaknat och rusar fram till mig. Hon kramar om mig och kysser på på pannan. Pappa kramar också om mig....när mamma väl släppt mig. En doktor stiger in efter en stund.

- Hej! Säger hon.
- Hej...svarar jag eftersom ingen annan hade tänkt att göra det.
- Hur mår du efter operationen? Frågade hon och jag kollade mot Felix, mamma och pappa.

Operation? Vadå operation!? Var det så illa eller vadå?!

- Va? Frågade jag.
- När du kom i tisdags togs du in för röntgen, du hade "vatten" i lungorna.  Vi har en teori om vad det kan var men som sagt ska vi göra ett par tester. Vi fick bort all vätska och allt annat. Förklarade doktorn.
- Ok, Sa jag enkelt.
- Vi kommer tillbaka 10:00.. Sa hon och gick ut.

Pappa tog upp en korg från golvet. Det stod: Till Elice Från din älskade familj! På en liten lapp. Jag kände hur en glädje tår föll ner för min kind. Jag drog bort den lilla filten som låg över korgen och möttes av....EN KATTUNGE! Den jamade och gick upp mot mig. Pappa tog bort korgen och jag tog kattungen i händerna. Jag visste inte vad jag skulle säga. En kattunge? Den var så söt!

- Tack herregud vad vacker! Den är söt, men verkligen vacker! Sa jag och kramade om alla.
- Vad roligt att du tycker om honom! Sa mamma och slog ihop händerna.
- Tack! Tack för att min önskan om katt gick i uppfyllelse efter typ vad blir det 5 år...sa jag ironiskt och de skrattade till.
- Vad ska den heta? Frågade Felix.
- Ehm...Simba! Ja Simba! Sa jag och klappade den över huvudet och ner mot hakan.
- Vilket fint namn....Simba...som han i lejonkungen! Sa Felix.
- Väldigt fint namn! Sa pappa och log.
- Men får han vara här ens? Och hur blir det med Dante? Du vet ju att hundar speciellt Dante hatar andra husdjur...han kommer ha ihjäl honom! Sa jag och kramade om Simba.
- Vi pratade med doktorn och han sa att det var ok. Och vi tog faktiskt Simba till Dante och de klickade väldigt bra faktiskt...Dante var ju lite skeptisk i början men det löste sig Hahha! Annars låser vi in Dante....började mamma men fick en mördar blick av Felix.
- Låser in honom hos Felix! Fyllde pappa i.
- Alltså jag vet inte vad jag ska säga....tack räcker knappast! Sa jag.
- Att se dig le är ett tack nog...Sa pappa och log mot mig.

Doktorn kom in med en sjuksköterska.

- Okej dags för tester! Vi ska ta med dig till en röntgen sal och sedan ska vi ta blodprov. Sa doktorn.

Mamma, pappa och Felix gick ut ur rummet sedan kom jag i en rullstol. Simba hade jag i famnen. Jag lämnade över honom till mamma. Sedan "åkte" vi iväg mot en annan sal. Sjuksköterskan borstade av mig från de möjliga katthåren och dammsög upp resten med en handdammsugare.

Vi gick in i röntgensalen. De hjälpte mig upp på bordet och sedan åkte jag in i den runda "grejen" som jag antar var röntgen-skiten. De tog några kort och sedan skulle vi ta blodprov. Sköterskan rullade ut mig och bort mot laboratoriet. De tog provet i armvecket och sedan rullades jag iväg till väntrummet. När jag kom fram till väntrummet satt Ogge, Oscar och Johanna där. De sken upp när de såg mig.