See you again | o.m

22. Med bil...

Måndag 29 December 2014

Jag vaknar av att någon petar på mig. Jag slår upp ögonen och möts av Felix, Ogge, Oscar, Omar, Johanna, Mimmi, Siri och Alec. Jag ler stort när jag ser vilka som är här.

- Hej Elice! Sa Johanna och kramade om mig
- Hur mår du? Frågade Siri.
- Bra! Svarade jag.
- Så nyårsafton på onsdag...det ska bli sååå kul att fira med er allihopa! Utbrister Omar.
- Fast inget drickande Omar....bara godis! Säger Oscar och klappar till honom på armen.
- Man dricker sig full en gång, EN ENDASTE GÅNG. Och då är man bränd för livet. Muttrar Omar.

Vi andra börjar fnissa. Simba som legat i sin korg sträcker på sig och går mot mitt håll. Han kurar ihop sig på min mage och somnar där istället.

- I alla fall när skulle du komma ut? Imorn? Frågade Mimmi och jag nickade.
- Japp, sa jag och klappade på Simba.
- Nu byter jag ämne här lite...men hur kom ni ens hit? Frågade Johanna.
- Eller alltså era föräldrar var ju inte hemma då förmodar jag, fyllde Oscar i.
- Menar ni hur vi tog oss hit? Alltså ambulans eller något sådant? Frågade jag och alla nickade, jag vände min blick mot Felix.
- Hon föll ju ihop då i köket och jag fick panik. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Ambulansen kanske skulle komma försent och mopeden var riskfylld. Man såg att hon inte andades så bra. Andetagen var små och få. Jag slängde på mig mina skor, bar ut henne till bilen. La henne i baksätet och körde iväg med bilen. Började Felix.
- Men vänta lite....bilen? Frågade Ogge.
- Japp bilen! Egentligen får ingen av oss köra, på grund av våra föräldrar och lagen men det gällde ju faktiskt Elice, hennes liv stod ju på spel. Och det gick faktiskt ganska bra ändå att köra. Svängarna blev lite för stora men bilen fick inte en enda skråma och vi tog oss hit helskinnade. Forsatte Felix att berätta.

De andra fortsatte att diskutera. Jag orkade faktiskt inte lyssna så noga. Jag rättade till mitt hår och och då kände jag något. På mitt käkben fanns ett sytt är. Jag kollade vidare på kroppen och märkte även ett på axeln och på nyckelbenet. Hur?

- Hur har jag fått dessa ärr? Frågade jag.
- Du tappade glaset precis innan du föll så du liksom föll rakt på de. Tror du har ett på ryggen och på benet också. Svarade Felix och jag nickade.
- Men vad sa era föräldrar om det här? Frågade Mimmi.
- De blev inte arga faktiskt. Tvärtom, de blev glada över mitt agerande. De är typ stolta över mig hahaha! Sa Felix och vi började fnissa.

Vi fortsatte prata och sedan gick alla förutom Felix.

- Har det varit tråkigt när du varit själv? Frågade han.
- Faktiskt inte. Jag har tittat på massa film och läst mycket sedan har jag jobbat med en lista. Sa jag och han rynkade pannan när handleder ordet lista.
- Lista? Vadå för en lista? Frågade han.
- Hemlighet...sa jag.
- Men åh...! Sa han och lutade sig bakåt i stolen han satt i.
- Ni får vänta helt enkelt! Svarade jag.
- Men...okej då! Jag måste sticka nu ses! Sa han och kramade om mig.

Han gick mot dörren och gick ut. Jag drog upp mitt papper med listan och började skriva lite mer på den.