30. Tack men nej tack!

151 4 0
                                    

Måndag 9 februari 2015

Jag stod framför helkroppsspegeln och, speglade mig. Ja, för vad gör man annars vid en spegel. Idag hade jag valt bruna jeans, någon slags långärmad tröja med texten "BROOKLYN NY SOCCER LEAGUE 1963" på. Till det hade jag runda vita örhängen med svarta mustascher på. Jag hade även en brun stickad sjal. Jag gjorde några grimaser och skakade sedan på huvudet. Sjalen var lite för mycket tyckte jag. Jag drog av den och slängde den på sängen.

- Mycket bättre! Sa jag för mig själv och log.

Dörren öppnades och in kom Felix. Genom spegeln såg jag hur Simba reste sig från sängen och fräste mot Felix. Han vände sig om och la sig ner igen. Felix hoppade till och jag började skratta.

- Din katt skrämmer mig... Sa Felix och artikulerade överdrivet.
- Jag kan inte fatta att han hatar dig! Skrattar jag fram och sätter handen för munnen.
- Fast det gör inget.. Sa Felix och kollade mot katten.
- Jasså? Frågade jag och kollade även jag mot Simba.
- Jag hatar honom med! Svarade han och flinade.

Han gick ut och stängde dörren efter sig. Jag skakade på huvudet och gick fram till mitt så kallade sminkbord. Jag fixade till mitt hår. Idag blev det en inbakad fläta. Jag tog tag i flätan med tummen och pekfingret och la änden av flätan under näsan. Jag gjorde duckface. Så som Ogge brukar göra. Jag suckade och släppte flätan. Usch vad jag kommer sakna mitt hår. Snart skulle jag beställa en tid hos frisören och bli korthårig. Visst jag såg fram emot det men jag skulle verkligen sakna mitt hår. Jag kommer ju att se ut som Felix. Nästan i alla fall. Jag sprejade på lite hårsprej och gick sedan ut ur rummet.

(30 min senare)

Jag öppnade skolporten och jag, Johanna och Felix gick in. Joel var sjuk idag så han var hemma. Jag skyndade till mitt skåp. Felix blev fast med några tjejer. Johanna gick till sitt skåp. Jag öppnade skåpet och slängde in jackan och väskan. Jag och Johanna skulle ha musik nu och behövde inget särskilt med oss. Jag låste och mötte upp Johanna på halva vägen. Jag ser hur ganska många tittar på mig. Speciellt fler killar. Jag försöker ignorera de. Såklart hade Johanna märkt det och fnissade till. Hon krockar fast sin arm i min och vi går upp för trappan.

- Jag vet någon som kommer ha mycket att göra den här veckan! Sa hon och skrattade till.
- Vad pratar du om? Frågar jag och höjer ögonbrynen.
- Du vet, det är alla hjärtans dag på lördag... Började hon och jag nickade.
- Ja. Och? Sa jag och höjde handen lite.
- Jo. Du kommer tillbringa HELA veckan till att säga 'nej' eller 'tyvärr du är jätte fin men nej tack' till alla som frågar om du vill gå ut på lördag! Skrattar hon fram.
- Varför tror du det? Jag menar jag är rätt säker på att ingen kommer frå... Börjar jag men känner hur Johanna petar på mig och pekar framåt.

Jag vänder på huvudet och ser en från klassen.

- Kan jag hjälpa dig med något? Frågar jag vänligt.
- Ehm...asså Elice du är jättefin! Så jag undrar om du vill gå ut med mig på lördag? Frågade killen nervöst.
- Oj. Asså...Ehh Nej. Förlåt men du är jätte gullig, tack men nej tack! Säger jag ler vänligt.

Han nickar besviket och går iväg.

(Vid lunch)

Jag suckade och dumpade mig själv på stolen i matsalen. De andra satt redan vid bordet och kollade konstigt på mig.

- Wow! Du ser helt... Började Alec.
- Utmattad, trött, utslagen, utpumpad, slut, helt och hållet...! Räknade Felix upp.
- Felix, felix! Tack...det räcker, jag fattar. Sa jag och höjde handen.
- Vart hittade du de orden? På synonymer punkt se? Frågade Oscar och Felix nickade.
- Hade svenska förut! Vi skulle leta synonymer eftersom min klass suger på det. Jag ville bara visa vad jag lärt mig! Sa han och flinade.
- Vad har hänt? Frågade Siri och kollade mot mig.
- Alla hjärtans dag har hänt! Svarade jag och hon kollade oförstående på mig.
- Nästan ALLA killar på skolan har frågat Elice om hon vill gå ut med de på lördag! Fyllde Johanna i.
- De enda som inte frågat är ni. Sa jag och pekade mot Felix, Oscar, Ogge och Alec.
- Syrran...jag hade frågat dig om vi inte hade varit släkt! Sa Felix och flinade.
- Verkligen? Frågade Oscar ironiskt.
- Men ska du ens gå ut med någon på lördag? Frågade Siri.
- Jag tror inte det, Alla hjärtans dag är inte något speciellt för mig. Svarade jag och alla nickade förstående.

Jag kollade mot Ogge som försökte nicka han med men man såg tydligt på honom att han var sårad. Jag vill inte att han skulle må dåligt.

- Men, man vet aldrig! Sa jag och log diskret mot Ogge som log lite generat tillbaka.
- Jag hade tänkt att fråga Mimmi... Började Oscar.
- Herrgud Oscar! Är ni fortfarande inte ihop?! Avbryter Siri med en lättirriterad ton på rösten.
- Vadå då? Vad vet du om det? Frågar Oscar.
- Vadå är ni ihop då?! Frågar Siri fortfarande irriterat.
- Ehh asså.. Började Oscar.
- Är man ihop så behöver man inte FRÅGA om man ska gå ut på Alla hjärtans dag eller överhuvudtaget GÖRA något! Alltså är ni inte ihop! Sa Siri ganska högt så flera vände sig om.
- Siri? Sa jag och böjde mig lätt mot henne.
- Vad!? Fräste hon och blängde mot mig.

Jag gav henne en menande blick och hon kom på vad jag menade. Hon kollade ursäktande mot de andra som började fnissa. Hon räknade tyst från 5 ner till 1. Och tog sedan ett djupt andetag.

- Förlåt... Sa hon.
- Det gör inget.. Ska vi sticka? Frågade Felix och vi nickade.

Vi reste oss och tog sedan våra brickor. Vi gick och lämnade brickorna och lämnade sedan matsalen. Vi skyndade över till våran korridor. Oscar tog tag i min arm.

- Elice kan du komma lite? Frågade han och jag nickade och vi gick bort lite från de andra.
- Ja vad är det? Frågade jag vänligt.
- Jo, jag märkte ju att Siri inte var så lätt att prata med. Började Oscar.
- Oscar. Hela matsalen märkte...fortsätt! Avbröt jag och log.
- I alla fall. Tror du Mimmi kommer säga ja om jag frågar henne? Frågade han och log osäkert.
- Ja absolut! Det förvånar mig att ni inte är tillsammans än. Jag menar du gillar henne hon gillar dig. Och förresten skulle ni vara ett jätte gulligt par! Sa jag och slog ihop händerna i någon slags "fangirl" gest.
- Okej! Så du tycker jag ska fråga? Sa han och kliade sig nervöst i nacken.
- Oooo Oscar haffar! Hörde vi Felix ropa.

Jag ignorerade honom.

- Ja det tycker jag! Hon kommer nog bli jätte glad! Sa jag och log.
- Tänk om hon tycker jag är jätte töntig på lördag? Vad gillar hon för blommor? Vilken är hennes favorit resturang?! Eller tänk om hon säger nej?! Frågade Oscar i ren panik och nervositet.
- Oscar lugna dig! Var bara dig själv, hon gillar dig som du är! Hon gillar alla blommor och hon har ingen favoresturang bara så du vet. Men bara du inte tar henne till någon donken eller nåt sånt. Prova med något Italienskt. Svarade jag och Oscar andades ut.
- Okej! Tack Elice! Sa Oscar och log.
- Och om hon skulle säga nej, vilket inte kommer hända, men om...så lovar jag att jag går ut med dig! Sa jag och la händerna på hans axlar.
- Ok Hahha! Sa Oscar och skrattade till lätt.

Vi började gå mot de andra som satt de vid ett bord. Jag och Oscar satte oss bredvid de. Johanna, Siri och Ogge satt vid mobilerna. Felix flinade bara när vi satte oss framför honom.

- Hur gick dejten då? Frågade han och jag sparkade till honom under bordet.
- Lägg av! Svarade jag bara.
- Chilla Elice! Jag skämtade jue bara!? Skrattade Felix fram.
- HA HA vad kul! Muttrade jag och korsade armarna över bröstet.

________
30:onde kapitlet ute nu! Just nu har jag nästan 22 kapitel klara! Rösta, kommentera, tipsa andra, whatever hörs snart!

See you again | o.mOnde as histórias ganham vida. Descobre agora