See you again | o.m

35. #Fooobuzzkillzoo och Oscars födelsedag!!

Lördag 21 Februari 2015

Idag var det dags för "Buzz Kill Zoo" eller vad det var de kallade det. Men det var också Oscars födelsedag. Vi skulle fira den senare idag. Klockan visade 12:30. Killarna var redan på plats och jag skulle gå dit med Johanna, Siri, Mimmi, Alec och Joel. Vi hade bestämt oss för att också ha dräkter. Vi skulle ha några kigurumis på oss. Jag skulle vara en flygande ekorre, Alec en pingvin och Johanna en rosa enhörning. Siri hade valt en koala-dräkt, Mimmi en grå katt och Joel en giraff. Jag stod framför spegel och betraktade min dräkt. Den var hur gullig som helst. Jag drog upp armarna en aning. Nu såg det ut som om jag kunde flyga ut genom fönstret vilken sekund som helst. Jag tog ner armarna och log för mig själv. Jag gick ut och drog på mig mina skor. Då såg jag att Felix glömt sin mobil på hatthyllan. Jag tog med den och gick ut.

(Senare vid kl: 12:50)

Det var hur mycket folk som helst. Jag menar djur...jag menar foooers utklädda till djur! Det var inte lätt att ta sig fram och vi tappade bort varandra minst femtio gånger. Jag gick först av någon, konstig anledning. Jag märkte att vi aldrig skulle hinna ta oss fram till Felix med mobilen. Man kan ju tycka att mobilen inte är så viktig oh att han inte behöver den nu, men Felix är beroende av den. Plötsligt kom jag på att Felix hade sagt att om det skulle hända något fick jag gå till Katia som skulle vara vid den vita skåpbilen. Jag vände mig om och krockade nästan in Johanna.

- Varför stannar du? Frågade hon.
- Vi går tillbaka!! Svarade jag och hon nickade.

Tillslut var vi allihop ute ur massan. Eller just där vi stod ju var ändå ganska fullt av folk men det var lite lättare att komma fram. Jag började gå bort mot den vita skåpbilen som stod parkerad precis bredvid scenen. Vi gick dit men blev stoppade av ett par vakter.

- Här kommer ni inte förbi! Sa den ena.
- Ursäkta? Jag är Felix syster och jag måste komma förbi! Försökte jag försvara mig med men de bara skakade på huvudet.
- Nähe du! Sa den andre.
- Men det är ju sant! Sa Johanna.
- Hon har hans mobil och han måste ha den! Instämde Siri och vi andra nickade.
- Tyvärr! Sa samma vakt.
- Det är lugnt! Det är Elice! Hörde jag en bekant röst säga.

Vakterna vände sig om och där stod ingen mindre än Katia. Jag suckade lättat och vakterna lät mig komma in. Katia lyckades få övertala vakterna så de andra också kunde komma in.

- Vad gör ni här? Borde ni inte vara någonstans...där ute! Sa hon och pekade ut mot folkmassan.
- Jo men jag måste ge Felix en sak...Svarade jag och hon nickade.
- Okej...han är där borta! Sa hon och pekade mot den vita bilen.
- Tack! Sa jag och skyndade mig dit.

Jag gick runt bilen och skjutdörren var öppen. Där inne satt fyra killar i sina dräkter och diskuterade. Men tystnade tvärt när de fick se mig.

- Hej Elice! Vad gör du här? Frågade Felix.
- Här! Sa jag och sträckte fram handen och gav honom mobilen.
- Tack! Sa han och kramade om mig.
- Vart ska ni stå? Frågade Oscar.
- Ehm...det vet vi inte riktigt än. Svarade jag.
- Katia kanske kan hitta en bra plats åt er... Någonstans längst fram? Frågade Omar men jag skakade på huvudet.
- Tack men nej tack! Jag tror det är bäst om vi låter era fans komma lite längre fram. Jag menar vi träffas liksom nästan varje dag... Svarade jag och de nickade.
- Mm, det är ju sant. Sa Omar och kollade mot mig.
- Elice?! Kom lite! Hörde jag Katia ropa.
- Vi ses sen! Sa jag till killarna och alla sa hejdå.

Jag gick mot Katia som stod ensam kvar. Hon växlade några ord med en man jag aldrig sett tidigare. Kanske någon som sköter musiken eller något. Han gick iväg och Katia vände sig mot mig.

- Hej vart är de andra? Frågade jag.
- Det var det jag skulle komma till, de hade tydligen sett en bra plats så de gick dit. De kan ju ringa de och kolla vart de är? Svarade hon och log.
- Jaha ok... Sa jag och tog upp mobilen.
- Men du kan väl stanna kvar här annars? Sa hon som förslag och log.
- Ja, jag det kanske jag kan. Men går det? Alltså stör jag inte någon? Frågade jag tveksamt.
- Nejdå! Såklart det går! Men du får nog vara med mig hela tiden, okej? Svarade hon och jag nickade.