See you again | o.m

56. Erik

Jag satte mig ner på huk vid hålet jag precis hade grävt. Mina händer var klädda i jordiga trädgårdshandskar och bredvid mig stod ett litet träd med rötter inlindade i något som liknade en potatissäck. Jag lyfte upp trädet varsamt och placerade det i hålet och började sedan fylla i det med jord. Jag log och tog tag i vattenkannan med vatten och min arm flög överraskande uppåt. Den var tom. Jag suckade och leendet åkte ner när jag kom på varför den inte var fylld. Dock inget mer intressant än att jag simply hade glömt. Jag reste mig upp tungt och gick mot sidan av huset där en kran och trädgårdsslangen fanns. Jag såg en gestalt som gick sakta framför huset. Jag gick något steg mot framsidan så jag kunde se bättre. Det var bekant kille, säkert någon från festen. När jag gick närmare hörde han mig och kollade upp och log när han såg att det var jag. 

- Hej, Sa han vänligt.

Jag gav honom en frågande blick. Visst han kanske var på festen men jag kommer inte ihåg att jag direkt pratade med honom.

- Kommer du ihåg mig? Festen i lördags? Frågade han och gick några steg mot mig.

- Borde jag? Förlåt, kommer typ inte ihåg något eller någon för den delen. Svarade jag och log stelt.

- Aa du blev rätt full haha... Erik. Nu kommer du väl ändå ihåg mig? Sa han och skrattade.

En glödlampa tändes hos mig och jag kom genast ihåg att jag visst visste vem han var och att jag visst hade snackat med honom. Det var ju fan honom jag var med i stort sett hela kvällen.

- Ja men fan Erik, hej! Sa jag och gick fram och kramade honom.

- Hej hej! Sa han, lika överasskad av kramen som jag.

Kramade jag precis honom? Elice du är så dum ibland.

-Oj sorry.. 

- Det är lugnt. Sa han och kliade sig i nacken.

Vi stod tysta ett par sekunder innan han drog sin hand genom håret och kollade mot mina kläder som jag helt glömt bort säkert var jordiga.

- Vad gör du? Frågade han och kollade upp och ner.

- Planterar ett träd, skulle fylla vattenkanan och så såg jag en mystisk person vid framsidan... Förresten vad gör du här? Sa jag och han skrattade till.

- Mystisk alltså? 

- Ja? Du bara dök upp sådär och det hjälpte ju inte direkt att jag inte kände igen dig först. Svarade jag och han skrattade igen, denna gång åt mitt försök att vara seriös.

- Mystisk, det gillar jag. Nej men faktiskt så kom jag för att träffa dig. 

- Träffa mig? Varför? Frågade jag och la ena handen på höften och flackade med blicken över Erik och vägen bakom.

- Du verkar intressant, och mystisk. 

- Jaså? 

- Vill du hitta på något? Typ ta en fika som vi stolta svenskar gör? Frågade han och log.

- Oj, ok varför inte? Men jag måste bara fixa med trädet först, sen skulle du kunna få mitt nummer. Så du slipper dyka upp så mystiskt nästa gång. Sa jag och vände mig om för att gå mot kranen.

- Nästa gång? Sa han lite flörtigt och jag hörde hur han gick efter mig.

- Ja? Att du dyker upp utanför min dörr för att träffa mig. Du kunde ju bara ha sökt runt lite, typ hittat mig på facebook. Erik, det lär bli en andra gång. Sa jag självsäkert och vände lite på huvudet.