See you again | o.m

29. Med Alec

Söndag 1 februari 2015

Inget har hänt hittills. Absolut inget. Killarna har varit i studion. Jag jobbade klart min samhällstjänst. Något som varit lite kul var att Siri och Alec började på skolan. Men annars typ inget. Jag har inte hunnit pricka av något nytt än. Det var meningen att jag och Johanna skulle åka skridskor men hon har varit sjuk. Det mesta av det som står på listan ska de lite varmare dagarna stå för. Så nu behöver man ju bara hoppas att man överlever tills dess. Jag, Alec och Siri har pratat om att åka till Japan under påsklovet. Felix och boysen kommer inte följa med eftersom de har musiken och dansen att jobba med. Mimmi vet jag inte. Jag har tänkt på det här med att bli vegetarian. Kanske att jag blir det snart.. Omar hade sagt att hans kompis Mira var det och att jag kunde fråga henne om "råd".

Jag tog upp mobilen och letade upp Omars nummer. Jag hittade hans nummer ganska snabbt, "Omar😛" hade jag döpt honom till. Jag tryckte på ring och snart svarade han.

O: Heeeej!
E: Hej Omar! Vad gör du?
O: Inget...påväg hem till Göteborg. Du då?
E: Inget är hemma...
O: Åh, den som ändå vore hemma! Hahha
E: Ja Hahha! Nej men jag undrar ifall du kanske kunde fråga hon där Mira lite om hur det är att vara vegetarian?
O: Men vill du ha hennes nummer då?
E: Alltså jag vet inte, hon kanske tycker att det....du vet...är lite konstigt att jag ringer:"Hej det är Omars kompis! Hur är det att vara vegetarian?"
O: Ahahha! Ja det är sant...Men om jag säger till henne att du ska ringa då?
E: Ehm visst! Men varför kan inte du fråga henne mina frågor?
O: Lat.
E: Jasså? Okej men be henne ringa mig då när hon har lust!
O: Okay! Men ville du något mer?
E: Nej...
O: Okej men då ses vi väll då?
E: Ja ses Omar!
O: Seees!

Vi la på och jag la ifrån mig telefonen. Tänk om hon Mira inte vill prata med mig? Hon kanske tycker jag är helt konstig... Liksom vi har aldrig träffats. Så jag hoppas verkligen hon tänker ringa. Jag suckade och klappade Simba lätt över huvudet som låg bredvid mig i sängen. Det här var nog den tråkigaste söndagen i HELA mitt liv. Johanna var fortfarande sjuk. Felix och killarna satt och spelade tv-spel. Mimmi och Siri hade jag inte lust att vara med. Kanske Alec? Jag skrev ett sms till honom.

E: Hej! Ville du hitta på något?

Jag fick ett snabbt svar tillbaka.

A: Visst!
E: Yees! Ska jag komma till dig?
A: Ok..när kommer du?
E: Om 10! Ses
A: Ses!

Jag reste mig upp och drog på mig den tjocka röda koftan jag fått av Oscar och sedan gick jag ut ur rummet. Jag hörde hur killarna spelade. Jag är allvarlig. Man hör hur de dampar sönder på kontrollerna.

- MÅÅL! Hörde jag Felix skrika.
- Men åhh! Fan ta dig! Sa Oscar och Felix började skratta.
- Jag sticker till Alec... Säger jag och får ett "mm" till svars.

Jag gick ut till hallen och satte på mig mina svarta boots med spännen. Sedan drog jag på mig min jacka. Hörlurarna stoppade jag in i mobilen och satte på min spellista på Spotify. "Fourfiveseconds" - Rihanna spelades. Jag gick ut och började gå mot busshållplatsen. Jag var snart framme och en ny låt spelades. "She will be loved" - Maroon 5. Bussen kom och jag steg på. Jag betalade för resan och satte mig sedan längst fram. Resan tog inte så lång tid. Efter en stund stannade den och jag klev ut. På exakt samma sätt som den där dagen jag träffade Alec första gången. Ica låg på andra sidan och jag tror Alec bodde i det där höghuset. Men mer behövde jag inte tänka på hur jag skulle ta mig till honom förren jag såg Alec komma mot mig. När han var framme omfamnade han mig i en mysig kram.

- Hej! Sa han och log.
- Hej! Svarar jag och vi börjar gå mot hans lägenhet.

Han öppnar entrédörren och jag går in. Han bor på andra våningen så vi får gå upp för trapporna. Efter en stund stannar han framför en dörr. På dörren finns en skylt där det står "T Yui". Det måste vara hans mamma tror jag. Han öppnade dörren och jag gick in. Man såg direkt från hallen att deras inredning hade ett inslag av Japan i sig. Jag vet inte hur jag ska förklara men hur som helst är det riktigt fint. Vi tog av oss ytterkläderna.

-Alec!? Hör jag en kvinnoröst säga, rösten sa sedan något på japanska.
- Det är bara jag *något på japanska* Elice! Ropar han tillbaka.

Det som verkar vara hans mamma står nu i dörröppningen till det som verkar vara köket i ett förkläde. Hon har svart kort hår och är mycket kortare än Alec. Ungefär 165cm. Hon ler.

- Hej Elice! Jag är Alecs mamma, Taya. Sa hon och gick fram och hälsade.
- Hej! Svarar jag.
- Kom vi går till mitt rum... Sa Alec och jag nickade.

Han gick bort mot en dörr. Han öppnade den och där inne satt antagligen hans storebror vid en dator. Alec harklade sig och han kollade upp. Han reste sig upp och skakade hand med mig.

"Jay, och du måste vara Elice! Alex har pratat mycket om dig..." Sa han och gick ut ur rummet.

Alecs ansikte antog en röd nyans och jag började bara skratta. Han satte handen för ansiktet och satte sig sedan på en av sängarna. Jag satte mig bredvid honom.

- Jaså? Har du pratat om mig? Frågade jag och började skratta.
- Eh...ja fast bara bra grejer förstås! Sa Alec och log.

Jag kollade runt i rummet. Det var väldigt svart. Väggarna var svarta. Golvet hade en heltäckningsmatta i svart. Båda sängarna var vita med svarta sängkläder. Det var en ganska tydlig gräns på deras sidor av rummet. Alecs hade posters på bland annat Yohio, Seremedy och massa andra band och personer. Tror ett av de andra hette EXO eller något. Han hade även andra lite mer färggladare saker på sin sida. Den andra sidan var bara som en helt vanlig del av ett rum. En säng, skrivbord, någon hylla. Inget utstickande. Vi satt och pratade en längre stund. Alec berätta lite om sina posters, vilka alla var och sedan pratade vi en del om skolan och vi skrattade en del. Han visade mig sin CD-samling och den var enorm. Alec visade mig runt i resten av lägenheten. Det var skitfint. Ett piano stod längst bort i vardagsrummet bakom en skärm.

- Spela lite, gav jag som förslag.
- Hah, jag är inte så bra, sa han och flinade.
- Ändå! Du kan inte vara sämre än mig iaf! Sa jag och vi skrattade till båda två.
- Okej visst!

Han satte sig ner på pianopallen och bläddrade i ett slitet häfte framför sig. Han harklade sig och la fingrarna på pianot innan han började spela. Ton efter ton, not efter not. Det var vackert. Riktigt vackert. Det såg så enkelt ut men jag skulle aldrig klara det

Taya ropade på oss. Vi skulle äta. Jag och Alec reste oss och gick ut till köket.

- Elice du kan sätta dig bredvid Alec. Sa Taya.
- Nej nej, jag vill inte vara till besvär... Svarar jag artigt.
- Såklart du inte är till besvär! Säg mig gillar du "Kina-mat" så som alla ungdomar kallar det? Frågade hon och jag nickade.

Det blev friterad kyckling, ris, wokgrönsaker och någon sås. Vi satt vid ett runt bord med fyra platser. Jay satt framför mig. Mellan mig och honom deras mamma och på den andra sidan Alec. När vi ätit klart tackade jag för maten och sa att det var jättegott. Taya blev såklart jätteglad. Vi reste oss upp och gick mot hallen.

- Du jag måste sticka! Sa jag och Alec gjorde genast sadlip.
- Måste du? Frågar han och jag nickar.
- Felix kommer bli galen och tro att du rövat bort mig Hahha! Sa jag och vi båda skrattade till.
- Jaja ok. Din bror bryr sig och det är väl bra? Sa han och jag ryckte på axlarna.
- Jag antar det. Sa jag och log.
- Jag följer dig! Sa han och jag nickade.

Vi satte på oss skorna. Jag hälsade hejdå till Taya och Jay. Alec öppnade ytterdörren och vi gick ut. Han stängde dörren och vi små joggade ner för trappan. Jag öppnade entrédörren och det hade hunnit bli lite mörkt ut. Inte jätte mörkt men lagom. Det var lite kyligt också. Vi började gå mot busshållplatsen. Jag tog min hand i hans och snart var vi framme. Bussen kom snabbt och jag kramade om honom.

- Vi ses imorn! Viskade jag och sedan släppte vi.

Jag steg på och betalade för resan. Sedan satte jag mig längst fram igen. Jag vinkade lätt mot Alec som log. Bussen började åka.