See you again | o.m

45. På flygplatsen mitt i natten

Fredag 10 april 2015

Först idag kände jag mig väldigt tom och hungrig. Förra veckan var det påsk och då skulle vi såklart äta påskmat 24/7. Mormor var här och bara tryckte i oss en massa mat. Felix hade tur. Han var inte här och kunde delta i den fina sammankomsten. Mormor var väldigt ledsen men sa att vi skulle spara påskmaten till honom. Jo men tjenare! Som att den skulle hålla tills han kom hem eller? Direkt när mormor åkt iväg slängde jag och mamma alla ägg, skinka, potatissallad och skit i en påse och gick direkt ut med den till den gröna tunnan. Maten var ju god och så, men man kan ju inte säga "nej jag är mätt" direkt. Min och Felix mormor är ganska gullig ändå. Hon är ganska kort. Ungefär 1 och 60, grått krulligt hår, runda glasögon och en mullig tant kroppsbyggnad. Stilen är jätte gullig också. Blommiga tröjor och vita byxor. Sen är hon ganska glömsk och äckligt snäll. Hon heter Elsa. Till och med hennes namn är gulligt! Jag satte mig ner vid Siri och Johanna i matsalen. Idag var det någon kycklinggryta med ris. Det såg ganska gott ut.

- Hej Elice! Hälsade Johanna.
- Hej! Svarade jag och log.

Vi började prata om de olika lektioner vi haft och om någon uppgift på svenskan vi alla hade fått. De två fortsatte prata medan min blick och mina tankar landade någon annanstans. Alec. Jag saknar honom verkligen. Vi har inte pratat på jätte länge. Han sitter lite längre bort med 4 andra. Två brunhåriga och en blond. Han verkar ha jätte kul. Plötsligt reser Johanna och Siri på sig. Jag gör det samma och vi tar våra brickor och börjar gå mot utgången. Precis bredvid lämnar man sin bricka med disken. Vi går förbi Alecs bord. Siri först, Johanna efter och jag sist. Alec kollar upp mot mig men tittar snabbt bort. Jag suckar nästan ljudlöst och fortsätter gå framåt. Vi lämnar brickorna och går sedan mot utgången. Jag kastar en blick bakåt och möts av Alecs mörka ögon. Jag vänder bort huvudet och fortsätter gå efter Johanna och Siri.

(Vid flygplatsen mitt i natten)

Jag, Mimmi, Johanna och Siri stod inne på Arlanda och väntade på killarna. Jag fattar inte hur de orkar åka såhär långt. Jag personligen tycker att man ska åka under natten för då kan man sova hela resan. Klockan visade 00:45 och killarna skulle landa 1:00. Några tjejer stod längre bort. Det var en grupp på 5 personer. Två av de hade en keps på huvudet med texten "The Fooo" på. De måste vara foooers. Varför skulle de annars ha kepsarna på? Jag var rätt säker på att de väntade på killarna. Jag började gå mot tjejerna. De märkte mig och blev genast jätte glada.

- OMG ELICE!! Halvskrek en av de.
- Hej tjejer! Väntar ni på killarna? Frågade jag och de nickade.
- Alltså Elice du är så jävla vacker!! Sa en med en röd keps.
- Värsta drömutseendet jue!! Sa den andra som hade keps.
- Vad gulliga ni är! Tack! Svarade jag och kramade om de allihop.

Jag hörde fotsteg bakom mig och vände mig om. Det var Siri, Mimmi och Johanna. De hade märkt att jag gått iväg.

- Omg! Det är väl du som är Mimmi?! Frågade tjejen med den röda kepsen.
- Ja Hahha! Svarade Mimmi.
- Du och Oscar är såå fina tillsammans! Sa en med en vit jacka.
- Aww tack! Sa hon och log.
- Är det ni som är Siri och Johanna? Frågade en.
- Japp det är vi! Sa Siri och pekade exalterat på sig och Johanna.
- Kan vi få ta bilder med er fyra? Frågade en av de.
- Ja visst! Svarade jag.

Tjejerna blev jätte glada och genast hade en av deras mobiler spänts fast på en selfiestick. Vi ställde oss i någon slags klump. Tjejen tog ett kort. Sedan tog hon ner mobilen.

- Du Elice? Frågade någon.
- Ja? Svarade jag.
- Alltså "din" tweet... Var den ett skämt eller? Frågade samma igen.
- Alltså det var Felix som skrev den som ett skämt... Men sen bad jag honom att skriva att det bara var ett skämt som sagt! Svarade jag och log stelt.
- Man önskar ju nästan att det var sant... Sa en annan.
- Ja men eller hur! Svarade någon.
- Jasså? Sa jag och skrattade till.

Vi pratade en liten stund till och sedan ser vi hur flera personer med väskor kommer ut från gaterna. Vi kollade efter killarna men de syntes inte till någonstans. Plötsligt ser vi Felix röda keps, Oscar fluffiga hår, Ogges svarta bandana och Omars krulliga mörka hår. De är sist ut och nu var det inte alls många kvar.

- FELIX! Skrek jag och sprang mot honom.

Han tittade upp och log stort. Han släppte allt och sprang mot mig. Jag kastade mig i hans armar och han snurrade ett varv. Jag kramade honom hårt.

- Jag har saknat dig så mycket! Sa jag.
- Jag har saknat dig mer Elice! Och förlåt... Mumlade han mot min axel.
- Det är lugnt... Svarade jag.
- Nej det är det inte. Jag har skämts som in i helvete..! Sa han och släppte lite.
- Jaha? Svarade jag och kollade konstigt på honom.
- Han skämdes väldigt mycket...han kunde knappt koncentrera sig på dansen. De blev inte så glada!! Fyllde Ogge i som hunnit fram och skrattade.

Jag släppte Felix och kramade om Ogge. Mimmi sprang mot Oscar och sedan kom de andra tjejerna. Killarna blev överraskade av fansen. De trodde inte några skulle dyka upp. Vi började sedan röra oss mot bilarna. Mamma satt i våran bil och Oscars mamma i deras bil. Jag, Felix, Johanna och Ogge åkte i våran bil och Oscar, Mimmi, Omar och Siri i den andra. Vi släppte av alla och sedan åkte även vi hem. Jag var jätte trött så jag somnade genast på mitt rum. Även Felix hade lagt sig där. Med en arm över min midja somnade han också .