See you again | o.m

46. Jag gillar dig...

Lördag 11 april 2015

Jag vaknade och tassade försiktigt ut genom sovrummet. Jag gick mot köket och tog ett glas vatten. Klockan visade 9:04. Jag tog några klunkar vatten och ställde sedan ner glaset på diskbänken. Ett kuvert låg på köksbordet. Jag gick mot det och såg att det stod Elice på det. Jag öppnade det och såg något jag aldrig hade kunnat gissa. Det var fyra flygbiljetter till Sydafrika! Jag blev hur glad som helst och sprang in på rummet och hoppade på Felix.

- Va? Vad fan händer? Brinner det? Frågade Felix yrvaket.
- Nej smarto! Tack så jävla mycket! Sa jag hypat och viftade med kuvertet och biljetterna.

Han log och reste sig upp. Jag sprang ut och in hos mamma och pappa som låg vakna. Mamma läste en bok och pappa höll på med mobilen. Jag sprang fram till båda två och kramade om de och tackade minst tusen gånger. Vi skulle åka på måndag. Jag var så himla glad att det inte var sant! Jag gick in på mitt rum där Felix fortfarande låg. Jag slängde mig bredvid honom.

- Vi tänkte att eftersom du ville gå på safari i Afrika så kan vi lika gärna göra det tillsammans! Sa Felix och log.
- Ni är fan bäst! Svarade jag och kramade om honom.

Hela eftermiddagen stod jag i mitt rum och försökte hitta lämpliga saker till resan. Jag hade fått gå upp på vinden och leta efter mina sommar kläder. Shorts, ett par linnen och två klänningar. En baddräkt och en massa annat skit. Jag var alltid jätte trög på söndagar så då var det bäst att göra det idag. Felix hade åkt iväg till studion för att hålla på med sina saker. De skulle vara förband åt något band. "The Vamps" tror jag, i Glasgow. Min lila resväska låg på sängen. Flera saker låg på min säng men som tur var så var det ordning i själva väskan. Jag suckade och lyfte upp den och dumpade den på golvet i hörnet. Jag gick mot garderoben och rotade. Jag hade fortfarande pyjamas även om klockan var 17:30. Jag drog ut ett par boyfriend-jeans och ett vitt linne. Min mobil plingade till samtidigt som jag drog på mig ett par röda ankelstrumpor. Jag snubblade fram till mobilen och blev jätte förvånad. Det var Alec. Jag blev lite glad men också lite irriterad. Mobilen låg på laddning så jag drog ur sedan och slängde mig på sägnen. Över alla kläder som låg där. Jag knappade in min kod och gick sedan in på våran konversation.

A: Hej! Det var ett tag sen... Men jag måste prata med dig om en grej. Kan vi ses?

Jag blev jätte förvånad eftersom vi inte alls pratat på jätte länge. Jag tänkte efter lite. Vad var det han ville prata om? Han kanske skulle ge mig en ursäkt varför han ignorerat mig. Fingrarna började röra sig över skärmen och tryckte sedan på skicka.

E: Mm det var ett tag sen, men visst vi kan väl ses!

A: 18:00 på (random adress)?
E: Ehm visst!
A: Ses!
E: Ses...

Jag suckade och släckte ner mobilen. Sedan reste jag mig upp och gick mot garderoben. Jag drog ut hoodien som jag fått av Oscar. Det var absolut min favorit. Jag drog den över huvudet och sedan tog jag mobilen och gick ut ur rummet. Jag började genast söka efter adressen Alec gett mig. Vart fan låg det? Jag kände igen området men inte just den gatan. Det verkade i alla fall inte ligga så många hus där. Där var typ utanför ett villaområde. En lite skog fanns även där. I alla fall enligt "kartor" på min mobil. Jag släckte ner mobilen och stoppade den i vänstra bakfickan. Jag drog på mig mina svarta converse. Jag tog ner min svarta jacka och tog även mina moppenycklar.

- Vart ska du Elice?! Hörde jag mamma ropa ifrån köket.
- Ut bara! Ropade jag tillbaka samtidigt som jag la handen på handtaget.
- Okej men var inte borta för länge! Ropade hon.
- Okej vi ses sen! Sa jag och öppnade dörren.

Jag gick ut och stängde dörren efter mig. Jag huttrade till. Det var kyligt ute så jag satt på mig min jacka och drog upp den så långt det gick. Jag gick till mopeden dom stod parkerad på sidan av huset. Jag låste upp den och slängde låset i bakluckan och tog upp min hjälm istället. Jag knäppte på den och började rota efter mina vantar. De låg inte någonstans i bakluckan och inte heller i min jacka. Jag suckade och sprang in i huset igen. Jag började leta på hatthyllan.

- Är det du Elice? Frågade mamma.
- Ja! Jag glömde mina vantar bara! Svarade jag och hittade de sedan.

Jag gick ut och drog på mig vantarna i farten. Sedan hoppade jag upp på mopeden och startade den för att sedan köra iväg. Jag försökte memorera vägen till adressen Alec hade gett mig. Det gick ganska bra förutom att jag körde fel en gång så jag fick köra tillbaka, men sånt händer väl....eller? Tillslut kom jag fram, (adressen). Som jag sett på "kartor" så var det precis utanför ett villaområde och en lite skog fans där men även någon slags kulle. Jag parkerade min moped bredvid en grön låda med den svarta texten "sand" på. Jag brukar kalla de för "sandlåda" men då tror folk att jag menar en sandlåda som små barn leker i. Jag drog av min hjälm och låste mopeden. Uppe på kullen såg jag Alec sitta på en bänk. Jag suckar och ser mig omkring. Jag tänker då inte klättrar upp. Precis då ser jag en slags stig upp på sidan. Inte lika brant som kullen i alla fall. Jag börjar få upp för den och har nu Alecs rygg mot mig. Jag harklar mig och han vänder sig om och ler. Men leendet dör snabbt ut. Jag ställer mig framför honom.

- Så vad var det du ville prata om? Frågade jag honom rakt på sak.
- Jag vet inte hur jag ska förklara det här. Sätt dig ner det kan ta en stund...tror jag. Svarar han, jag nickar och sätter mig sedan ner bredvid honom på bänken.
- Vad är det nu då? Frågar jag nyfiket.
- Alltså... Sedan mumlade han något oförståeligt.
- Förlåt vad sa du? Frågade jag.
- Jag sa att jag tror jag gillar dig... Svarade han och kollade förlåtande på mig.
- Ursäkta? Men du...du gillar väl inte ens tjejer eller va?! Sa jag i ren chock.
- Jo jag vet! Men Elice du är...du är annorlunda. Du är speciell. Du är allt en perfekt tjej ska vara. Du har allt. Personligheten och inte minst utseendet. Jag vill inte älska dig men jag kan inte sluta tänka på dig. Där har du svaret till varför jag typ undvikit dig. Jag har försökt glömma dig, sluta tänka på dig men det hjälper inte. Elice jag älskar dig. Sa han.

Jag satt helt tyst. Nickade och reste mig sedan. Jag hann bara gå några steg innan Alec tog tag i min handled. Jag vände mig om och stod nu framför honom eftersom han hunnit ställa sig upp.

- Jag ber dig inte att älska mig tillbaka, jag vill bara...bara att du ska veta! Och det verkar nästan vara som någon slags kö. Sa han och sedan kollade ner.
- Kö till vadå? Frågade jag och höjde ögonbrynen.
- Ogge står först. Felix på andra plats. Och resten av alla killar som yttrat något som helst intresse för dig eller liknande sen. Jag är sist på den listan. Om jag ens "finns med" Svarade han.
- Vadå för något???!!! Nästan skriker jag.
- Till dig såklart! Till och med din egna bror har en bättre chans än vad jag har. Men din portar är stängda....ingen kommer in! Svarat han och kollar bort.
- Allvarligt talat Alec! Sluta genast! Du få det här att verka som att det är mitt fel att du blivit kär i mig eller vad du nu är. Och sen att du faktiskt säger att min bror skulle ha en bättre chans att bli tex. tillsammans med mig är bara ett patetiskt försök att få mig att tycka synd om dig! Och varför skulle jag bli tillsammans med min bror för fan?! Så jävla äckligt! Jag vet inte vad du är, vem du är men du är inte den Alec som jag blev vän med. Jag slog fucking ett par killar för din skull. Och att du kommer och säger att du är kär i mig är som att säga att det där var helt meningslöst. Alec lägg av! Var kär i mig men jag känner inte det samma! Och detta med Felix och Ogge och den jävla kön som inte ens existerar är så jävla lågt!! Jag drar! Hejdå!!!! Halvt skrek jag och skällde på honom och sedan sprang jag ner.

Han ropade efter mig men jag ignorerade honom bara. Jag slängde mig upp på moppen och körde snabbt hem. Jag var så arg på honom att jag bara ville bränna upp allt.

(Detta kapitel är ganska skumt, men iaf hoppas ni gillar det!)