See you again | o.m

48. The Vamps VS. The Fooo Conspiracy

Torsdag 16 april 2015

Igår hade vi varit på safari och det var hur häftigt som helst. Jag hade sett en massa djur och så mycket vacker natur. Min mobil var full med massa bilder, Felix mobil var full med massa bilder. Pappas systemkamera var också full med en massa bilder. Mamma tog mest bilder på oss. Jag satt i vardagsrummet och kollade på något program på engelska. Felix kom och satte sig bredvid mig.

- Jag ska ju åka idag, till Glasgow som du vet? Började han och kollade på mig.
- Mm...när åker du? Frågade jag och sänkte volymen på teven och riktade all min uppmärksamhet åt Felix.
- Jag åker till flygplatsen om en timme, men jag vill fråga något annat. Sa han och jag nickade.
- Vadå för något? Frågade jag ivrigt.
- Vill du följa med till Glasgow?? Frågade han.
- Ehm oj.. Ja men flygbiljetten då? Och skolan..? Sa jag både glatt och lite tveksamt.
- Flygbiljetten är lätt att fixa och skolan... Det tänkte inte jag på men du är bra i skolan, du hinner ikapp! Jag lovar!! Så vad säger du? Sa han och log.
- Visst! Bara mamma tycker det är ok så..! Svarade jag.

(1 timme senare)

Efter att ha packat klart mina saker - smått stressat - stod jag nu på flygplatsen med Felix. Mamma och pappa hade precis åkt tillbaka till hotellet. Tanken var att jag, mamma och pappa skulle stanna kvar i Sydafrika till söndag. Men istället åker jag med Felix till Glasgow och det är lika kul! Det skulle bli kul att träffa de andra också. I ungefär en halvtimme satt vi och väntade på flyget innan en kvinnoröst hördes ur högtalarna som talade om att planet till Glasgow hade landat. Vi reste oss från den mörkbruna bänken vi suttit på och tog tag i våra ryggsäckar. Felix fiskade upp biljetterna och visade de sedan för någon kontrollant. Dörrarna öppnades och vi gick ut till flygplanet. Tillslut satt vi på planet och det lyfte. Vi skulle vara framme vid åttatiden ungefär. Jag somnade efter någon timme.

Jag gick på en gata mitt på dagen. Plötsligt blev det helt mörkt. En gatlykta lyste svagt längre fram. Jag fortsatte gå neråt tills jag kom fram till lampan. Ljuset blinkade till och marken öppnades under mig. Jag föll långt ner i tystnad. Jag kunde inte skrika. Jag landade på fötterna, under mig fanns en slags klippa. Längre fram fanns ett stup rakt ner. Ingenting fanns där. Bara ett oändligt djup. Av ren känsla valde jag att hoppa ner. Jag öppnade ögonen och stod nu på samma gata som förut. Ett par gula ögon visade sig i mörkret. Ett morrande hördes och det som verkade vara ett djur började jaga mig. Jag sprang men det gick för långsamt. Jag kollade bakåt och djuret kastade sig över mig. Det förvandlades till massa vita fjädrar. Jag öppnade ögonen och allt var vitt. De vita fjädrarna hade förvandlats till ett par vingar på min rygg och en vit klänning fanns på min kropp. Jag tog ett par steg och möttes av några. De liknande mig. Vingar och vitklädda. De var likbleka. Är det här himlen? Deras vänliga ansikten förvandlades snabbt. Ett par chockade ansiktsuttryck klistrades på huvudet på de. Jag kollade förvirrat på de. En skugga bildade framför mig och jag kollade bak. Mina vingar som precis varit vita var nu större och svarta. Mina kläder var svarta. Jag kände hur håret bytte färg till någon mörkare färg. Ett nytt hål bildades under mig och jag föll ner. Jag kollade upp och såg ett vitt täcke av moln. Där ner var jorden. Jag landade med en duns på marken.

Jag rycktes ur drömmen tack vare fallet. Felix kollade konstigt på mig. Jag märkte då att vi hade landat. Vi var framme. Jag sträckte på mig och försökte skaka av mig drömmen. Mina drömmar blev bara konstigare och konstigare känns det som. Vi steg av planet och innan jag visste ordet av så befann vi oss utanför hotellrummet där vi skulle bo tillsammans med killarna. Felix öppnade dörren och vi möttes först av en hall FULL med jackor och skor i en hög. Ett par kepsar låg där också. Vi började skratta lite innan vi klev in i hallen. Det blev väldigt trångt med alla väskor, kläderna och skorna och oss två. Jag höll nästan på att ramla över högen. Plötsligt lät det som att en elefant dundrade genom hotellrummet. Nu stod tre killar i hallen och var jätteexalterade.