12. All skit bara för att...

236 6 2
                                    

Tisdag 11 November 2014

Idag var vi lediga från skolan och jag hade bestämt att jag skulle ses med Alec. Även om vi träffades igår bara för en kort stund så vill jag faktiskt lära känna honom. Han verkar som en schysst, omtänksam och smart kille. Och han ser bra ut också! Hihi! Jag satt vid spegeln och borstade igenom mitt hår. Sedan satte jag upp det i en munk. Jag reste mig upp och granskade mig själv i spegeln. Min outfit idag bestod av svarta jeans och hoodien jag fick av Oscar. Jag är typ kär i den! Jag gick ut ur rummet och möttes av en ny duschad Felix. Han skulle precis in på sitt rum när han fick syn på mig. Han kollade konstigt på mig.

- Vart fan ska du nu då? Frågade han och höjde ena ögonbrynet.
- Träffa någon! Ses senare! Sa jag och gick ut i hallen.
- Vem? Frågade han och rättade till sin handduk runt höfterna.
- Någon? Varför bryr du dig? Frågade jag medan jag drog på mig mina svarta boots med spännen.
- För att. Någon måste ju göra det nu när mamma och pappa inte är här! Sa han och himlade med ögonen.
- Alec! Så nöjd! Sa jag och drog på mig min svarta dunjacka.
- Vem är det? Frågade han och kollade konstigt på mig.
- Jag vet inte...ska lära känna honom idag! Ses! Sa jag och gick ut.

Om sanningen ska fram vet jag inte vem han är. Jag vet inte vad hans intressen är, på vilken skola han går på, vilken musik han lyssnar på, vart han bor mm. Eller det kanske låter konstigt om man säger att jag inte vet vem han är. Jag vet ju vad han heter, hur han ser ut, så jag skulle ju liksom känna igen honom.

Jag gick mot garaget för att ta min moped. Jag drog ut den och min hjälm, jag startade den och åkte iväg. Det var inte halt idag. Det var faktiskt plus grader. Jag körde mot centrum och mot espresso house. Vi hade bestämt att vi skulle mötas där. Efter en stunds åkande var jag framme och parkerade. Jag låste och när jag lyfte huvudet möttes jag av Alecs fina leende. Han log men började sedan flacka med blicken mellan mig och mopeden.

- Så du åker? Sa han och jag nickade.
- Och du åker...? Sa jag och kollade ner mot hans longboard som jag inte hade märk från början.

Han nickade och vi gick in på EH. Vi beställde och satte oss ner vid en fönster plats. Han hade beställt en Cappuccino och jag varm choklad. Jag tog av min jacka.

- Så...Elice berätta lite om dig själv, sa Alec.
- Ehm ja, jag heter då Elice, Sandman. Jag är 16 Jag bor med min KORKADE bror Felix, mina föräldrar och min hund Dante i ett vitt hus...började jag.
- Vänta vänta lite? Felix? Felix som i Felix från The fooo? Frågade han och jag nickade.
- Ja, han är min bror. Foooer eller? Frågade jag.
- Jag visste väl att jag kände igen dig! De är bra...sa han och jag log.
- I alla fall.... På fritiden sjunger jag och går på friidrott. Jag kan inte dansa och Ehh...jag har brutit benet en gång. Din tur! Sa jag och han nickade.
- Jag heter Alec Yui och kommer från Japan. Jag är 17 och Jag gillar Anime, att teckna och jag spelar elgitarr. Jag bor med min mamma och äldre bror i en lägenhet. Min pappa stack när min mamma blev gravid med mig. Jag går på design programmet. Sa han och tog av sig sin jacka.

Han kavlade upp ena ärmen för att kolla klockan. Och då såg jag det. Jag tog snabbt tag i hans arm och han kollade förskräckt på min hand runt hans handled. Han kollade snabbt bort.

- Varför? Viskade jag.

Han svarade inte. Han drog åt sig armen snabbt och drog ner ärmen.

- Alec..? Sa jag.
- Jag vill inte prata om det.. Sa han lågt utan att möta min blick.

Han reste sig upp och tog upp sin jacka. Han drog på sig den snabbt sedan tog han tag i sin longboard som var lutad mot fotöljen och stormade ut. Innan han gick såg jag att hans ögon glittra till. Inte på ett fint sätt utan han grät. Fan Elice! Jag tog snabbt tag i min jacka och skyndade mig ut. Jackan höll jag över min vänstra hand. Jag kollade runt efter honom. Nej vart tog han vägen? Jag gick runt hörnet och då såg jag honom. Han gick ner för gatan i ett raskt tempo, brädan höll han under armen. Jag började springa det fortaste jag kunde. Och det var inte så lätt med skor som hade en 5cm hög klack.

See you again | o.mWhere stories live. Discover now