See you again | o.m

38. Now we can be twins for real;)

Lördag 7 mars 2015

Jag vaknade av att Simba att lagt sig på mig. Jag öppnade ögonen och strök honom försiktigt över huvudet. Såhär vaknade jag i princip varenda morgon. Idag skulle jag åka till sjukhuset. Jag skulle kolla lite grejer och göra tester. Jag reste mig upp och bytte om till svarta jeans, den röda hoodien från Oscar och vinröda converse till det. Jag hade även bokat en tid hos frisören så idag var det dags. Mitt långa hår skulle jag idag klippa kort. Kort, väldigt kort. Jag tog tag i mitt hår och typ kramade om det. Jag suckade och gick ut för att äta frukost. Det var väl inte så att jag inte ville klippa håret men gjorde det ändå. Utan mer för att det skulle kännas så konstigt utan hår liksom. Ovant. Och tänk om man ångrar sig sen. Visst det är bara hår, men det växer ju inte så snabbt och peruk är inget allternativ. Mamma, pappa och Felix satt redan vid köksbordet så även jag satte mig där. Bredvid Felix.

- Godmorgon.... Hälsade jag.
- Godmorgon... Så är du spänd inför idag? Frågade Felix som var väldigt exalterad över att jag skulle klippa mig.
- Ja, jag antar det.. Svarade jag och log.

Vi åt färdigt och sedan gick jag badrummet. Jag gjorde mig iordning och gick sedan ut till hallen. Mamma skulle köra mig till sjukhuset. Felix skulle till studion med killarna. Jag drog på mig mina converse och min svarta bomberjacka jag fått av Felix. Jag tog en keps. Den som jag skaffat för länge sen. Den var svart med ett tryck på. Mamma satt redan i bilen så jag gick ut. Jag satte mig i framsätet bredvid mamma och vi åkte mot sjukhuset. Det var lite nervöst. Jag menar läkarbesök gör jag inte så ofta och nu är det för en allvarlig sak liksom. Eller allt är väl seriösa grejer men nu gällde det en "cancerundersökning". Efter ungefär 15 minuter var vi på parkeringen och mamma parkerade. Vi gick ut ur bilen och in i byggnaden. En tant satt i receptionen och vi gick fram till henne.

- Hej! Min dotter här ska träffa Doktor Rachael! Sa min mamma och tanten började knappa in saker på datorn.
- Namn? Frågade hon drygt.
- Elice, Elice Sandman. Svarade mamma och hon fortsatte att pilla på datorn.
- Ni kan sätta er i väntrum 2b så kommer doktorn snart... Sa hon och vände sig om i sin stol och började pilla med annat.

Mamma vände sig om mot mig och gav mig en blick som ungefär betydde "ok-problem?". Jag ryckte på axlarna och vi gick till väntrummet och satte oss på en soffa. Det var i detta väntrum Ogge, Oscar och Johanna hade suttit i. En liten pojke lekte med leksakerna som fanns. Han hade jeans, en orange liten tröja och vit, svarta skor. Hans huvud var hårlöst och han hade flera blåmärken på kroppen. Eller i alla fall det som var synligt av honom. Han gäspade sedan och gick och satte sig bredvid sin mamma som satt i soffan framför oss. Jag log mot honom och han log sådär "generat" som små brukar göra. Han gömde sig bakom sin mammas arm.

- Hej... Hälsade jag.
- Hej... Svarade han blygt och fnittrade till.
- Vad heter du då? Frågade jag.
- William! Sa han stolt och satte sig fint.
- Vilket fint namn! Sa jag och log.
- Vad heter du? Frågade han blygt.
- Elice. Svarade jag och skrattade till.
- Elice.. Jag gillar ditt namn. Sa han och jag log ännu större.
- Hur gammal är han? Frågade mamma.
- William...hur gammal är du? Frågade hans mamma honom.

Han tog upp sin hand och visade fyra fingrar. Våra mammor började prata om honom och mig. Om mitt besök i vintras. Han hade tydligen leukemi, därav blåmärkena och det rakade huvudet. Pojken kom fram till mig och satte sig bredvid mig. Han visade mig ett spel på mammans mobil. Jag kommer inte ihåg vad det hette utan jag bara lyssnade på honom. Hans röst var så gullig, ja hela han var det. Och på sättet han pratade. Så sött!

- Sen gör man såhär! Fast man måste trycka där först... Berättade han.
- Oj vilket coolt spel! Sa jag och log.
- Vilken cool keps du har! Sa han och kollade på den.
- Vill du prova? Frågade jag och han nickade ivrigt.