See you again | o.m

42. USA

Fredag 27 mars 2015

- Vart fan är mina...det var inget! Hörde man Felix skrika från sitt rum.

Han höll på att packa inför USA. Klockan var 4:00 på morgonen. Jag låg vaken tack vare honom. Jag hade kunnat sova i minst två timmar till. Jag kommer aldrig kunna somna om igen. Jag suckade högt och reste mig. Golvet var kallt under mina fötter. Vi måste verkligen skaffa ett värmegolv. Jag skyndar mig till garderoben och börjar rota efter några mysbyxor. Snabbt hittar jag ett par vita. Jag drar på mig de och drar över linnet jag sov i. Jag öppnar sovrumsdörren och kliver ut i hallen. Men stora snabba kliv skyndar jag mig till Felix rum. Hela tiden hör jag hur det bankas och pratas. Jag sliter upp dörren till Felix dörr och möts av ett bombnedslag. Massa kläder och grejer ligger överallt. En stor svart resväska ligger öppen mitt på sängen och han själv står i sina svarta jeans och keps. Hans byxor hänger såklart och ett par vita kalsonger med grön kant blottas.

- Hej...Är du vaken? Frågar han.
- Du, jag är rätt säker på att du väckt hela kvarteret! Gå ut! Svarar jag och pekar mot dörren.

Han ställer sig i dörrkarmen och jag går fram till hans väska. Jag häller ut allt han packat ner. Han kan verkligen inte packa ordentligt. Han har lagt ner typ fem saker och den är redan full. Jag börjar genast lägga alla saker på golvet i små högar. Jag viker några saker som han ska ha i USA och lägger ner de. Andra saker som hygienartiklar, kepsar, skor och andra småprylar får också plats. Jag plockar även undan andra saker som inte ska med. Felix står helt chockad och bara stirrar. Jag drar fram en liten ryggsäck där jag lägger hörlurar, laddare och lite andra saker. Jag pustar ut. Detta gjorde jag på 15 minuter medan han skulle gjort det på 1 timme, vilket han skulle kommit försent för.

- Kläderna ligger längst in. Underkläderna i det facket. Hygien och hårgrejer ligger i den necessären. Smyckena har du i den lilla lådan och kepsarna har du där. Resten har du där. Om du kan vill packa ner fler saker BUT I'M OUT OF HERE! Rabblade jag upp utan att andas.

Jag tog en djupt andetag.

- Tack Elice! Jag kommer sakna dig väldigt mycket i USA. Jag älskar dig! Sa Felix och kramade om mig.
- Och jag kommer sakna dig... Svarade jag och log.

Jag drog ut väskorna ur rummet. Felix kom efter mig. Jag drog med de ut till hallen och la de där. Klockan visade nu 4:23. Han skulle vara vid flygplatsen 5:00. Pappa skulle skjutsa honom dit. Det skulle vara både skönt och tråkigt att han skulle åka. Tråkigt för att jag det kommer vara tråkigt och tyst. Och liksom han är mina andra halva. Även om det bara är för någon vecka så är det jobbigt. Det är något inte alla kan förstå. Fast det kommer ända vara skönt för då får jag sova som tex. nu. Jag kommer att bli väckt av mitt alarm och inte av Felix och det kommer vara lugnt här hemma. Jag böjer mig ner och rotar lite i hans väska. Jag drar upp en tröja och räcker den till honom.

- Jag tror att det är ganska lämpligt om du tar på dig den här.. Sa jag och log.
- Det tror jag med! Sa han skrattandes och tog emot den.

Han drog på sig den svarta tröjan som för övrigt hade något vitt tryck på sig.

- Felix är du redan klar? Hörde vi pappa säga.
- Ja.. Är du? Frågade Felix och vände sig om.
- Ja strax! Svarade han och försvann lika snabbt som han dök upp.

Felix drar på sig sina skor och sin jacka. Pappa kommer ut och tar på sig sina ytterkläder. Jag ser hur mamma kommer uttassande ur sovrummet. Iklädd en lång brun kofta. Hon går fram till Felix och kramar om honom. Sedan släpper hon honom och tar istället tag i hans hand i hennes båda händer. Om man jämför deras händer är Felix mycket större. Jag skrattar tyst för mig själv.

- Nu sköter du dig! Och ha så kul i USA nu! Sa mamma och pussade Felix minst fem gånger på varje kind.
- Okej okej... Jag ska inte vara borta för evigt... Svarade han och började skratta.

Han kramade om mamma och sedan mig.

- Hejdå... Viskade han och sedan gick de ut.

Jag och mamma stod i dörröppningen. Plötsligt hör vi något som springer. Dante. Han springer ut och nästan studsar fram till Felix. Han böjer sig ner och Dante hoppar upp i hans knä. Mamma busvisslar och Dante springer in igen. Vi vinkar en sista gång och de hoppar in i bilen. Jag sträcker mig fram och tar tag i handtaget sedan stänger jag dörren och går tillbaka till mitt rum för att sova den sista timmen.