See you again | o.m

21. Ur Elice tankar...

Söndag 28 December 2014

Jag har suttit på sjukhuset under övervakning i några dagar nu. Jag har mest sovit för jag har varit väldigt trött och utmattad. De gör tester varje dag för att se så att jag är helt frisk. Och det är jag just nu. Dock inte friskförklarad. Mamma och pappa har sovit här med mig på sjukhuset. De turas om att sova här varannan natt. Simba har varit här med mig hela tiden. Felix har varit här varje dag. Men bara korta stunder. Han säger att älskar mig men han kan inte stå ut med tanken på cancern. Han bryter ihop efter en timme med mig här. Jag tycker så synd om honom. Ogge har varit här nästan hela dagen igår. Omar kom upp till Stockholm på sin lediga helg bara för att hälsa på mig. Johanna, Siri, Mimmi, Alec och Oscar har också hälsat på mig. Det känns skönt med sällskap, speciellt av mina kompisar. Fast när de går känner jag mig inte så speciellt övergiven eller något i den stilen. Det är ganska skönt att vara själv, väldigt avslappnande också.

Jag jobbar med en lista nämligen. Jag har skrivit upp allt jag vill hinna göra och uppleva. Alltså om cancer skulle ta kål på mig. Jag vill hinna göra det mesta om jag skulle insjukna igen. Det skulle kännas som att jag gjort mitt här. Jag har skrivit ner en massa saker som jag sedan ska visa för de. De kommer säkert att vilja hjälpa mig att uppfylla mina drömmar och önskningar. Men listan är långt ifrån färdig.

Föresten så är Simba världens bästa katt! Han är jätte fin och söt och älskar verkligen mig. Han har sin egna säng vid mina fötter men brukar smyga upp till mig. Han brukar sova på min mage. Jag älskar den här katten verkligen! Felix hatar honom. Fast Simba hatar Felix också så det lugnt. Men jag vet att Felix aldrig skulle få något slags utbrott på Simba. Som tex. Slå till honom eller liknande. Han vet att om han skulle göra det skulle det vara mycket synd om Felix...mycket.

Det är ganska mysigt här på mitt rum. Jag har mina egna lakan och gardiner. Mamma har tagit hit min laptop som jag brukar vara inne på. Hon har även tagit med mobil, hörlurar, kläder, en bok som jag velat läsa länge, papper och pennor och lite grejor. Jag bad henne även köpa med popcorn och godis. Gotti gott! Hon köpte även med Cola åt mig. På tisdag får jag åka hem eftersom det är nyår på onsdag. Det ser jag mycket fram emot. Jag och de andra 9 som jag inte orkar rabbla upp i hjärnan ska fira tillsammans. Det ska bli jätte kul!

Alltså det här med cancern. De har ju sagt att de fick ut vätskan och tumören, men tänk om den kommer tillbaka? Liksom då finns det en stor chans att jag inte överlever. Jag menar det kan hända imorn, om en månad, om ett år eller nu. Helst aldrig. Jag vill kunna var frisk och inte behöva tänka på att någon jävla cancer ska döda mig. Mamma tycker att jag inte ser rädd eller ledsen ut. Ja det kanske är möjligt. Mitt pokerface förblir sen i torsdags. Ett streck till mun och tom blick. Men om jag ska vara helt ärlig.....så är jag livrädd för döden. Men jag vill inte visa det för någon. Speciellt inte Felix. Han skulle väl gå och ta självmord och det skulle jag aldrig klara av att leva med. Det är bättre om jag visar mig vara stark inför Felix. Han mår mycket bättre då. Han vill ju inte precis ha en syster som skakar av rädsla, gråter hela tiden OCH när som helst kan få cancer igen.

Jag kom på en sak imorse. Om jag kom hit den 23/12 och vaknade 25/12, då måste jag ju legat i någon slags lätt koma. Doktorn berättade att så fort vi kommit hit la de in mig på röntgen och sedan operation. De hade antagligen sett dessa symptom förut så de visste väl kanske vad som pågick. Operationen började 22:00 och slutade 4:00 på morgonen. Sen dess har jag sovit. Jag sov över hela julen. Lyckat? Mamma sa i alla fall att de inte alls kunde fira jul utan mig. Det var för chockade och omtumlade att de inte visste vart de skulle ta vägen. Just då tyckte de att koman var en jobbig situation och att inte veta vad det var med mig. Men jag tror att det nästan blev värre när de fick det. Deras lilla Elice har cancer..