See you again | o.m

14. Rättegången jag vann men förlorade..

Torsdag 20 november 2014

Två polismän öppnade dörrarna som skulle leda in till rättegången. Rättegången mellan mig, killarna, Magnus och Alec. Magnus hade gjort en polisanmälan och strax skulle jag få kämpa för min och Alecs röst. Det var även flera vittnen på plats. Strax började rättegången och det började med att "offren" pratade. De förvrängde verkligheten på ett löjligt sett och strax var det min tur, jag berättade exakt vad som hände och sådant. Många vittnen höll med mig och några med "offren". Sedan fick även Alec prata. Han berättade om allt han gått igenom. All misshandel, mobbning. Om sina självmordförsök och många fick tårar i ögonen.

Efter 4 timmar...FATTA 4 TIMMAR?! Var vi klara och skolan och killarna var tvungna att betala skadestånd på 112 000kr sammanlagt till Alec. Jag fick också ett så kallat straff. 120 timmars samhällstjänst....! Gosh vad jobbigt! Jag skulle ha olika arbetsuppgifter varje vecka som att besöka gamla människor och praktisera på ett "ungdomsfängelse". Mindre kul med fängelset. Kommer fan bli galen efter de dagarna. Gamlingarna kommer bara prata om "när jag var ung fanns här bara sädesfält och bondgårdar!".

Alla blev utsläppta och jag hade svårt att hitta Alec. Jag var tvungen att gå ut ur byggnaden. Tillslut såg jag en kille som liknade honom.

- ALEC! Ropade jag och personen vände sig om....Alec!
- ELICE! Ropade han tillbaka och började gå mot mig.

Han kom tillslut fram till mig och gav mig en snabb kram.

- Shiet...120 TIMMAR?! 4 timmar varje dag också i en HEL månad...sa han och jag skrattade till.
- Jaa du! Jag är glad att skithögarna fick nåt straff i alla fall. Jag är hes nu tack vare allt prat... Sa jag och han flinade.
- Tack....Tack för att du bryr dig, för att du stod upp för mig...sa han och jag kände att en rosa nyans tog ställning i mitt ansikte.

Jag nickade och tog min arm runt honom och lutade huvudet lätt mot hans arm. Han tog sin om mig och sedan gick vi mot stationen.

(Senare hemma hos Elice)

- Alltså herregud Elice! 120 timmars samhällstjänst! Sa Omar och viftade med armarna.

Vi satt och diskuterade allt som hänt. Felix, Ogge och Oscar låg halvt på varandra i soffan och Omar satt på golvet. Alec satt i fåtöljen och jag stod upp. Det kändes skönt att ha de flesta här. Egentligen fattades ju Johanna, Siri och Mimmi. Jag hade bjudit hit de vid 20:00. Plötsligt plingade det på dörren och jag sprang iväg för att öppna. Och där stod mina troll. De steg in och tog av sig skor, jackor och mössor och vantar. De gick in efter mig in till vardagsrummet.

- Heej! Sa Omar och reste sig upp.
- Hej! Svarade Mimmi, Siri och Johanna i kör.
- Det här är Alec, Alec det hör är Mimmi, Johanna och....Siri. Sa jag och pekade mellan de.

De hälsade på varandra och jag märkte att Siri verkade intressera sig för honom. Ska jag säga att han är....gay? Jo! Jag drog med Siri ut i köket och hon undrade vad det var.

- Alltså...jag ser ju hur du tittar på honom,,,sa jag lågt.
- Vadå? Han ser bra ut..men jag är inte precis kär i honom eller något sådant...svarade hon lika lågt.
- Jo...du faller för honom redan nu. Men du måste veta....han....han är...bög, viskade jag.
- Ja och jag är en enhörning som rapar regnbågar....sluta! Sa hon och himlade med ögonen.
- Det är sant...du måste tro mig...sa jag och hon stampade otåligt i golvet.
- Fuk! Jag vet att du inte ljuger...jag känner dig Elice...sa hon och gick ut till de andra.

Jag följde med henne ut.

- Såå...pizza? Sa jag.
- JAAAA! Skrek alla i kör.

Vi bestämde vilka pizzor och "som vanligt" gick jag och Ogge.

(Hemma efter pizzahämntning)

Vi hade en än gång fått skjuts av Natalia och satt nu i vardagsrummet och mumsade på pizzorna och kollade på film. Det blev "The hunger games". Jag vet inte varför...det var Omars val. Och vi andra hade ingen bättre film så vi tog de. Vi tänkte kolla på de två som var ute. Vi kollade igenom de båda långa filmerna och nu var klockan 00:18.

- Shiet! Hur länge har vi suttit här?! Utbrast Oscar.
- Tillräckligt länge....sa Ogge och reste sig upp.

Tillslut hade alla gått hem och jag och Felix låg i soffan.

- Alltså borde inte vi sova? Frågade jag men fick inget svar.

Jag satt mig upp och såg att Felix redan somnat. Jag flinade och reste mig upp. Jag gick mot köket och hämtade en isbit. Jag sprang iväg till Felix och la den på hans kind. Han rörde på sig och då gled den ner mot hans nacke. Han reste sig snabbt upp och skrek till. Jag sprang iväg skrattandes och hörde Felix svära i bakgrunden.