Amunds Saga

Kapitel 1 Hammartorps Herrgård - Uppland

Trettonåringen Ian gick med sin far, Nathan Eriksson, norrut över ett gärde på familjens marker. Några hundra meter bakom dem låg Hammartorps ståtliga herrgård med vit fasad och svart plåttak på en höjd intill en vildvuxen engelsk park. Marken de gick på sluttade kraftigt ner mot ett vattensjukt gärde som låg nästan på samma nivå som den närbelägna Mälarens spegelblanka yta. Det var midsommartid och grönskan runt omkring hade just slagit ut i all sin prakt. Solen lyste ännu högt i väster med enstaka moln på en annars klarblå himmel.

Nathan Eriksson som just tagit över gården efter sin nyligen bortgångne far hade för en tid sen beslutat sig för att torrlägga det vattensjuka gärdet nere vid Mälaren. Platsen var numer ett mygghål utan värde för gården. Men efter att gärdet torrlagts så kunde den fungera som betesmark åt gårdens djur.

Han hade redan med sina lantarbetares hjälp låtit anlägga en vall vid Lillsjön i öster med en pumpstation och en elektisk pump som gick dygnet runt. Nu pågick arbetet med att gräva täckdiken och dränera ner i riktning mot pumpen. Tidigare hade Mälaren stigit om vårarna och täckt gärdet med vatten. Efter invallningen var marken någorlunda torrlagd, men traktorn körde fortfarande fast om hösten.

Nathan Eriksson arbetade dagtid som arkitekt i huvudstaden, fyra mil bort. Men när han kommit hem så ville han se hur långt lantarbetaren David Zetterström hunnit med traktorgrävaren under dagen.

Lantarbetare Zetterström följde ett äldre dike i svag uppförsluttning mot norr. Zetterström var femtioett år, lång gänglig och stark. Han gick i eftermiddagssolen i stövlar, blåbyxor, skjorta och keps och växlade mellan att svänga hackan och kröka rygg över spaden. I dikets botten fanns nu en halvmeterdjup och femton centimeter bred klyfta i blåleran.

Nathan tittade förvånat på sin lantarbetare när de kom fram till utkanten av gärdet. Han hade förväntat sig att mannen skulle arbeta med grävaren, men istället gick han i diket med spade och hacka som arbetarna på gården gjorde förr.

Svaret på sin undran fick Nathan när han såg på en av lerhögarna som Zetterström kastat upp vid sidan av diket. Där låg en stor hög med gammalt bråte och lera om vartannat. Bråten såg ut som delar till någon gammal träkonstruktion. Men det mest oväntade var att mitt ibland bråten låg en människoskalle.

Ian gick fram till högen och lutade sig fram för att se bättre. Han kunde se att det var ett stort hål i ansiktsdelen.

Nathan skyndade fram till Zetterström som avbröt slitet med den sega blåleran. Zetterström rätade på ryggen och lyfte på kepsen för godsägaren.

"Har ni inte sett att det ligger en skalle från en människa bland bråten", frågade Nathan oroligt och pekade på huvudet.

"Jo ... jag såg det", svarade Zetterström och torkade bort svetten ur pannan.

"Men varför avbröt ni inte arbetet?"

"Diket ska ju fram ... så jag fortsatte för hand." Zetterström kisade med blicken i den starka nedåtgående solen. Nathan sa inget mer men tittade fundersamt på sin medarbetare.

Det är då verkligen inget fel på Zetterströms arbetsvilja, tänkte Nathan medan han gick fram till Ian och tittade närmare på skallen. Han kunde också konstatera att den saknade en bit av ansiktet på höger sida.

David Zetterström växte upp i en av stugorna på gården. Hans far hade också arbetat som lantarbetare på gården. Zetterström var den siste i en lång rad med lantarbetare som hade arbetat på Hammartorp gods. Han hade börjat arbeta hos Baron Rålamb som då ägde gården. Senare hade han också arbetat med skogsplantering. Baron Rålamb levde enligt ryktet över sina tillgångar, sålde skog och lånade pengar. Till sist såg sig baronen tvungen att sälja Hammartorp med skog och jord och allt till Walter Eriksson, Nathans far. Baronen flyttade sen till sin jaktvilla där han sköt sig en tidig juldagsmorgon.