Amunds Saga

Kapitel 48

Einar och hans män stannade när de kom fram till skogsbrynet. Framför dem låg byns ängar och åkrar. Låga stengärdsgårdar skilde markerna från varandra. Längre bort kunde de se byns långhus ligga på rad bredvid varandra. Dagen var mulen och kylig. Vinden som låg på från norr blåste rakt igenom deras kläder av ull och skinn.

Alunda var en av de största byarna i trakten. Namnet hade byn fått av den heliga lund som låg i närheten. Under blot och ting vallfärdade folk från byarna runt omkring för att offra till gudarna.

Byns hövding, Harald, var en nära släkting till Torbjörn på Gysinge. Einar hade valt att besöka de mindre byarna i trakten först, innan han begav sig till Alunda. Hövdingarna i de byar de redan besökt hade blivit lovade rikliga gåvor om de anslöt sig till Håge. Vilket de gjort allesammans. Det var nästan som om de var glada över att slippa Torbjörns hårda styre.

Men Alunda skulle bli en svårare nöt att knäcka. Harald var redan en rik man med en respektingivande hird. Einar var inte övertygad om att han skulle ge sig utan strid.

"Tror du Hövdingen är i byn?" undrade en av hirdmännen i Einas sällskap och red upp bredvid sin ledare.

"Det ser så ut. Det ryker i alla fall från rökhålen i det största av långhusen."

"Det har du rätt i ...", svarade hirdmannen och nickade instämmande.

"De verkar ha fått syn på oss nu", konstaterade Einar lugnt och pekade in mot byns centrum. De kunde se hur vapenklädda män, beväpnade med svärd, sköldar och spjut kom fram ur husens dörröppningar. Trälar som hade varit och hämtat männens hästar, småsprang nu med en eller två hästar som de höll i manen. Byns hundar började ge skall när de drogs med av allt stoj och högljudda röster.

"Tror du de tänker gå till anfall?" undrade hirdmannen bredvid Einar lite oroligt.

"Nej ... jag tror de vill visa hur stora starka de är", svarade Einar med ett flin och satte sig till rätta i sadeln, "Vi rider sakta mot dem så får vi se vad de vill ..."

Männen satte hälarna i hästarna sidor och började sakta rida mot byn där de vapenklädda männen väntade. Hirdmännen till häst stod placerade längst fram och fotfolket bakom. Byns hövding Harald satt i sadeln en bit framför sina män och tittade med en forskande falkblick på nykomlingarna som sakta närmade sig. Han var en kraftig karl i femtioårsåldern. Hövdingens långa svarta hår med några gråa stänk här och var, var inte uppsatt i en knut utan hängde fritt. Skägget var smyckat med glaspärlor, en på varje sida om den kraftigt markerade hakan.

När Einar närmade sig männen från byn förstod han att de till skillnad mot de andra byarna inte skulle ge sig utan strid.

När endast ett tiotal meter skilde de två grupperna åt, höjde Einar handen till signal att de skulle stanna. Hirdmannen som bar på pålen med Styrbjörns huvud, red fram strax framför Einars häst så Alunda männen inte skulle kunna missa vems huvud de hade på pålen.

Einar noterade att Harald bleknade när han fick se huvudet från sin släkting. Han bet ihop käkarna med sa inget. Haralds hird stirrade med stridslystna blickar på de nyanlända.

"Var hälsad, Hövding Harald", ropade Einar med hög röst och bröt den spända tystnaden.

"Vad vill ni oss?", replikerade Harald.

"Jag är Einar från Håge. Jag har ett erbjudande till er från min hövding Amund."

"Vi har hört att Ragnars son är tillbaka från de döda. Vi hade hoppats att slippa se resterna av Ragnars släkt här i trakten ..." Harald spottade föraktfullt i marken bredvid sin häst.