Amunds Saga

Kapitel 31

Kahlan, Himjars rådgivare promenerade i sakta mak genom en av lustgårdarna i palatsets harem. Bredvid honom gick mannen som styrde över alla eunucker i haremet. Det var en fet liten man med rakat huvud.

Kahlan tittade ogillande på mannens feta mage. Han avskydde den där fete eunucken, men just nu behövde han honom, så han var noga med att inte visa sina känslor. Eunucken verkade inte ha noterat Kahlans blick utan verkade vara i sina egna tankar.

Det var tidig eftermiddag och olidligt hett ute. Det kalla vattnet som porlade i den kanal som rann längs stigen de gick på, gjorde hettan lite mer uthärdlig. Kanalen med sitt porlande vatten var också anledning till att de valt just den här platsen för sitt möte. Alla röster drunknade i ljudet från vattnet.

De flesta låg och vilade i eftermiddagshettan så gården låg helt öde förutom påfåglarna och de två männen.

I lustgårdens centrum bildade kanalen en rund pool och vid dess kant stod ett antal stenlejon vakt. Ur deras tysta, förstenade munnar sprutade vattnet ner i poolen och flöt sen vidare. Påfåglar vankade av och an medan de spände ut sina färgglada vingar i en imponerande gest. Fåglarnas skri ekade mellan gårdens stenväggar.

Gården var omgiven av byggnader i två våningar. På den nedre våningen öppnade sig stora valvförsedda portar in mot den svala skuggan innanför. Övervåningens fönster var försedda med galler av trä med sirliga mönster, så att de som stod innanför fönstren skulle kunna de se ner på gården utan att själva bli sedda.

Kahlan tittade upp mot ett av fönstren och tyckte sig se en skugga som flydde undan från hans blickar när han tittade upp. Kahlan log när han tänkte på alla ensamma skönheter som rörde sig däruppe. Idag var de förbjuden frukt för honom, men vem visste vad framtiden hade i sitt sköte? Eunucken följde Kahlans lystna blickar med ogillade.

"Sen romarna kom hit har saker och ting förändrats ...", sa Kahlan och vände sig mot eunucken.

"Det stämmer", svarade han och gned sina feta handflator mot varandra, "Nu har vi en ny tronföljare." Eunucken log ett lurigt leende. Om jag kunde skulle jag slänga det där svinet i kanalen, tänkte Kahlan och log tillbaka.

"Det omkullkastar våra planer", viskade Kahlan och såg sig oroligt omkring. Om någon hörde vad de sa skulle allt vara förstört.

"Vad har du att erbjuda", viskade eunucken tillbaka.

"De som står på min sida, kommer jag en dag att belöna stort."

"Säger ni det ..." Eunucken smackade med läpparna som om man avnjöt en god måltid.

"Om något skulle hända romarna och kronprinsen medan de tillbringar sin tid i haremet, som till exempel en allvarlig olycka så skulle jag bli mycket belåten." Kahlan tittade konspiratoriskt mot eunucken.

"Säger ni det ... säger ni det", svarade eunucken fundersamt, "en olycka händer ju så lätt i haremet.

"De gör ju det", svarade Kahlan och lät ansiktet spricka upp i ett stort leende.

"Varför gjorde du dig inte av med pojken, medan han var kvar i romarriket", viskade eunucken vänd mot Kahlan.

"Jag gjorde ett försök, men den där dumma åsnan till eunuck, Hieronymus, lade sig i det hela."

"Jaså ... säger du de. Ja ... som du vet står han tyvärr inte under mina vingars beskydd längre. Han rapporterar bara till Himjar."

"Ja ... jag vet", svarade Kahlan irriterat. "När jag tar över makten kommer Hieronymus att bli en av de första som försvinner spårlöst från jordens yta." Han fick något svart och mörkt i blicken när han sa det. Eunucken ryckte till av hatet som strömmade från Kahlan. Han var glad över att inte vara en av Kahlans fiender.