Amunds Saga

Kapitel 6 År 55 e.Kr.

Amund och Björn höll ett fast tag om varandras ryggar. Muskler i ben, armar och rygg spändes till bristningsgränsen när de försökte hitta den andres svaga punkt. Björn var den starkare, men Amunds bättre teknik jämnade ut oddsen. Till slut fick Björn omkull Amund, men han släppte inte greppet och båda föll omkull i gräset. Vid Thors hammare, så stark Björn börjar bli, tänkte Amund medan de snurrade runt i det nyslagna sommargräset. Amund tänkte inte släppa taget om Björns rygg om han så skulle slitas itu på kuppen.

"Brödrafall", ropade Torkel, en senig man i fyrtioårsåldern som slutat brottats och fick fungera som domare mellan ungtupparna. "Ni vidrörde marken samtidigt, det gills inte. Det där var tredje brödrafallet, matchen anses oavgjord."

Ett sus gick igenom publiken som stod runt omkring och såg på kusinernas kamp.

"Jag tar dig nästa gång", morrade Björn medan han borstade av sina benkläder.

"Det ska vi bli två om", skrattade Amund och la armen om sin motståndares axlar. Björn som fortfarande var sur efter att ännu en gång misslyckats att segra över Amund slog undan armen. De gick iväg tillsammans med de andra byborna. Björn muttrade för sig själv, en god förlorare det hade han aldrig varit.

Marknaden i Kivik var i full gång, handeln varvades med glimabrottning och andra krafttag. Det fanns många tillfällen att visa sig på styva linan. Marknaden skulle avslutas med ett tre dagar långt gille i Ivars sal. Det ryktades att Ivar hade hyrt in både gycklare och en sejdkvinna som skulle spå dem om framtiden. Amund blev spänd av förväntan när han hörde talas om henne.

Årets upplaga av Kiviks marknad var den allra första som Amund och Björn fått vara med på sen de kom till byn. På senare tid hade det ryktats att sveahövdingarna varit ute efter att sätta Amund och Björns huvud på ett fat. När Amund hade fått höra talas om ryktet hade han bara nonchalant skakat på huvudet på ungtuppars vis och övermodigt utbrustit.

"Vi kan nog försvara oss om de skulle våga sig hit."

Ivar hade ändå inte vågat ta några risker utan hade skickat pojkarna till skogs under marknaden varje år den arrangerats. Men i år ansåg Ivar att Amund och Björn utan fara för sina liv skulle kunna röra sig bland tillresta göingar och svear.

En kväll när de satt och åt kvällsvard hade Ivar berättat för dem om sina planer. Han skulle stå för alla kostnader och utrusta dem med både rustning och svärd. När Amund hade hört det hade han blundat och sett sig själv klädd i full rustning. Stolt och stark med sitt eget svärd hängandes på sin vänstra sida.

Kiviks marknad såg ut som den i Hedinge, förutom att den inte var lika stor. En av ängarna utanför byn var fylld med stånd, handelsmän och tillresta från både när och fjärran. Folk från trakten blandade sig med gutar, vilda smålänningar, svear, göingar och en och annan värmlänning. De gjorde upp affärer, sålde och köpte boskap, hällde i sig mjöd och slogs med samma entusiasm. Vad vore en marknad i Kivik utan några rejäla slagsmål?

Amund och Björn genade över fältet för att ta sig till Ivars långhus. Amund rörde sig smidigt som ett stort kattdjur. Björn var mer lik sin namne Björnen och rörde sig lite klumpigt och sävligt när han gick, men precis som en stor björn kunde han gå till attack oerhört snabbt om han blev retad.

De var tvungna att gå runt en av visthusbodarna för att ta sig fram genom folkmassan. På baksidan av boden höll några tillresta göingar till. En trälkvinna med långt ljust hår stod lutad över en huggkubbe med kjolen uppdragen till höfterna. En av göingarna besteg kvinnan bakifrån, medan de andra männen stod och väntade på sin tur.