Amunds Saga

Kapitel 33

Amund och Björn hade dragit sig tillbaka till sina rum efter att allt lugnat ner i palatset efter eunuckernas misslyckade attack mitt under Himjars fest till Awas ära. De låg på sina divaner och vilade när det knackade på dörren. De tittade förvånat på varandra. Vem ville besöka dem nu? Timmen började bli sen. Skymningen hade just lagt sin hand över både lustgårdar och öken.

Amund reste sig upp och drog sin kniv. Efter det som just hänt kan man inte vara nog försiktig, tänkte Amund och ställde sig så han kunde nå dörren men inte blev en måltavla. Han tryckte ner handtaget och sköt upp dörren.

General Abd Schams stod i dörröppningen, införd sin uniform. Bakom honom kunde Amund skymta ryggtavlan på en av generalens soldater.

"Var hälsad General." Amund bugade sig lätt för generalen, "Vad för er hit i denna sena timme? Vill ni stiga på?" fortsatte Amund och visade med armen att generalen kunde stiga in. Abd Schams skakade på huvudet och sa.

"Det här är ingen artighetsvisit ... jag är här i ett tjänsteärende."

"Jaha ... vad gäller saken", svarade Amund och rynkade på ögonbrynen. I ögonvrån kunde han se att Björn rest sig från sin divan och tittade med en undrande blick åt deras håll.

"Vi har fått in rapporter som tyder på att Kungens rådgivare Kahlan och ett halvdussin av hans eunucker ridit mot den stora dammen. Vi misstänker att de tänker hämnas på Kungen genom att sabotera dammen. Det skulle vara slutet för Saba ..."

"Det skulle inte förvåna mig, han verkar inte klok den där förbannade eunucken", utbrast Amund och vände sig mot Björn som log bistert mot Amund och generalen.

"Jag kommer just från ett möte med Kungen och Kronprinsen. De är informerade om saken."

"Vad tänker de göra för att hindra den där galningen från att förstöra landet?"

"Kungen vill att du och Björn rider mot dammen. Ni får med er ett dussin av mina bästa kavallerister", sa Generalen och tittade Amund i ögonen.

"Vad vill ni att vi ska göra när vi kommer dit." En rynka började visa sig mellan hans ögonbryn.

"Döda dem. Döda dem alla. Rädda dammen."

"Då är det bäst att vi skyndar oss. De måste ha ett rejält försprång nu."

"Följ mig. De utvalda soldaterna och några av våra snabbaste arabiska hingstar väntar vid stadsporten."

Med generalen i täten sprang Amund och Björn genom palatsets mörka korridorer. På sin väg genom palatset kunde de notera att generalen hade placerat ut vakter med jämna mellanrum.

De tre männen kastade sig nerför trapporna som ledde ner till gården. När de kom ut på gården tog de riktning mot stadsporten. Det tog inte lång stund innan de kunde se männen och deras hästar som väntade på Amund och Björn. De rörde sig som mörka skuggor i mörkret.

När de kom fram stod slavar redo med deras hästar. Amund och Björn kastades sig upp på hästarna och började dela ut order till sina män. De formerade sig bakom och Amund och Björn som red främst. Porten öppnades och de störtade ut, red genom porten och vidare i riktning mot dammen som tornade upp sig långt i fjärran.

Efter att de ridit i drygt en timme lämnade de trädgårdarna bakom sig och stenöknen tog vid. Ökenlandskapet runtomkring dem var tomt och öde. Endast ljudet från hästarna hovar störde tystnaden.

"Vad gör vi när vi kommer fram!" ropade Björn till Amund medan de red.

"Vi tar oss upp till dammen. Jag är säker på att de väntar på oss där. Kahlan och hans hejdukar har säkert redan fått syn på oss. Månljuset måste göra att vi syns bra däruppifrån", ropade Amund till svar och tittade upp mot dammen som nu började närma sig.