Amunds Saga

Kapitel 4

Kerstina satte upp det långa ljusa håret i en knut i nacken och gick fram till pojkarna som sov på bänken. De satt tryckta mot varandra, i samma ställning de haft hela natten. Hon noterade att de var smutsiga och att deras kläder var i trasor. Det högg till i bröstet på henne när hon såg dem sitta där på bänken. Två ensamma barn. Hon skulle också haft två söner om inte hennes äldsta son gått ner sig i isen som liten. Den som hon hade kvar var flera år äldre än de här pojkarna, han började bli vuxen nu. En känsla av vemod kom över henne. Snart hade hon ingen som behövde henne längre.

De såg ut som två smutsiga trälpojkar. Det passade sig inte att pojkarna var så ovårdade när Odd nu var en av Ivars hirdmän. Kerstina tittade mot salsbordet. Gryningsljuset började leta sig in genom rökhålet och genom lufthålen vid gavlarna. Hon hade just tänt brasan i eldstaden. Kerstina kunde känna hur värmen från elden sakta spred sig genom salen. Elden gav bra med värme, men den ständiga röklukten var ett elände. Den satte sig i allt, både kläder och linne.

I det svaga morgonljuset såg hon männen ligga utslagna över bordet. De hade druckit av det starka mjödet tills de rasat ihop. Några av männen hade börjat tala i tungor, Ivar hade varit säker på att det var Odin som talade genom männen. De hade alla försökt höra vad som sades utan att kunna uttyda någonting. Männen skulle så småningom vakna med huvudvärk, precis det alla fyllesvin drabbas av. Det gällde att hon och trälarna höll sig undan när Ivar vaknade, han skulle inte vara lätt att tas med. Kerstina ruskade om Amund och Björn, de slog yrvakna upp ögonen.

"Nu har ni sovit nog, en av trälkvinnorna har slagit eld i bastun på gården. Ni kan inte se ut på det där viset. När ni blivit badade ska ni få nya kläder, det är viktigt för Ivar att han inte framstår som snål och ogin inför sina män", sa hon och drog upp Amund och Björn från bänken. "Men först ska ni få gröt i magen, ni ser ju helt utmärglade ut" och la upp två portioner gröt i två djupa skålar gjorda av björkträ. Hon gav skålarna till de utsvultna pojkarna som ivrigt började sleva i sig all gröt. När de avslutat den efterlängtade frukosten vinkade Kerstina dem till sig. De båda satte ner skålarna vid elden och följde sedan efter henne ut genom ytterdörren.

Bastun var inhyst i ett hus som de kallade grophuset, på grund av att det var till hälften nergrävt i en sluttning. En eld hade brunnit inne i huset och stenarna som låg i elden var glödheta. När elden brunnit ut ventilerade trälkvinnan huset från rök och slog på vatten över de heta stenarna. Rummet nere i gropen blev snabbt varmt och fuktigt av ånga. Amund och Björn fick sitta nakna i värmen tills de svettats ut all smuts. Efter en stund kom Kerstina med björkris som hon blött upp och värmt på de heta stenarna. Med riset smiskade hon deras kroppar tills skinnet blev alldeles rött.

Medan de satt där i värmen hörde de ett fasligt oväsen ute på gården. Det var Ivar, Odd och deras män som vaknat efter att ha sovit av sig ruset. Ivar var på dåligt humör. Han skrek och härjade runt bland kvinnorna och trälarna. Amund och Björn tittade oroligt på varandra, men efter en stund tystnade ropen och de förstod att Ivar lämnat gården med sina män. Kerstina tittade in genom dörröppningen.

"Ni kan komma ut nu, Ivar har gett sig iväg ner till långbåtarna med sin hird. Vi har ingen isvak som ni kan skölja av er den sista smutsen och hettan i kroppen med, utan ni får nöja er med att tvätta av er med snö." Amund och Björn gick försiktigt ut ur bastun. Vinterns kyla slog emot dem och de stod och huttrade utanför badstugan, osäkra på vad de skulle göra nu.

"Vågar du kasta dig i snön?" sa Amund utmanande till Björn.

"Varför skulle jag inte det?" skrattade Björn.

Kerstina iakttog dem med ett snett leende på sina läppar, skulle de våga? Var pojkarna tillräckligt starka för att klara livet i byn?

"Sisten i en rutten fisk", ropade Amund och rusade mot snöhögen. Björn såg först tveksam ut, sen rusade han efter.