A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:3

Tre nätter senare sitter han på min säng "Har du någonsin sett stjärnorna, inte från fönstret eller taket, utan sett dem?" frågar han mig och jag undrar om det är sig själv han talar om "Nej" det rycker i smilbanden, han tar flaskan sprit ifrån mig, häller i sig ett par klunkar. "Kom" han försvinner snabbt ut genom min dörr och jag skyndar efter, plockar med mig paketet cigaretter och följer efter honom ut i trappuppgången. Jag tänker tillbaka på fredagen, kinderna hettar vid minnet av hans läppar mot mina, jag skakar på huvudet och får fart på benen.

Den jämlånga och gängliga killen är snabbare än vad han borde, navigerar efter minnet och får med mig en buss från stan, ut till landet och bebyggelsen "Tror du på gud?" frågar jag, han skakar på huvudet, "Morsan är kristen, men jag tror inte det larvet", han ser upp "Gör du?" jag drar på munnen. "Jag tror man kan ändra på saker och ting själv, med det undermedvetna" han hummar åt mitt svar "Det är en bra teori" konstaterar han och jag skrattar, tar en klunk sprit till.

"Vart vill du bo?" frågar han, helt oprovocerat och jag hummar "Danmark, man får köpa öl där när man är sexton" flinar jag, han skrattar "Jag vill bo i skärgården, inte bara i Saltis eller på Solis, utan som i sällskapsresan", han tar spritflaskan ifrån mig, dricker själv ett par klunkar. "Jag tänker kyssa dig" konstaterar han, flinar och kysser mig mjukt, jag ler, besvarar kyssen men skrattar sen "Vi borde vara på Rålis". 

Han ler, något han aldrig gör nykter "Rålis borde vara vid oss".

Han sneglar på sin telefon och hårdnar "Jävla piss", jag ser ilskan ta fart i honom och det tidigare lugnet är som bortblåst "Vem?" frågar jag men får bara en huvudskakning till svar "Gabbe" muttrar han, slår med knytnäven i sätet framför oss, gång på gång. Jag ser bara chockat på honom, kliver av bussen efter honom och suckar åt att han häller i sig jättemycket av spriten.

Dante har lurat upp mig på ett tak, jag ser ut över kanten och får svindel, hade han inte tagit tag i min arm hade jag ramlat huvudstupa ner "Du vet, meningen är att du ska kolla upp, inte ner" flinar han och jag sväljer hårt, lägger mig försiktigt ner, ett exempel han följer. Blickar upp mot stjärnorna, sneglar mot honom och sedan upp igen, det är så fruktansvärt vackert, särskilt nu när den upplysta staden inte är i vägen. Jag sneglar mot Dante igen, han sover med munnen lätt öppen och plötsligt inser jag hur ung han är, han går i sjuan, jag går i ettan, det känns underligt, men jag rycker på axlarna, känner Dante omedvetet kura ihop sig mot mig och ler upp i himlen.