A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:49

Dagen efter är vi båda halvdöda och halsar i oss vatten, men trots det skrattar Dante "Vi är såna jävla idioter", och jag ler så gott det går, tar tacksamt emot ciggpaketet som far genom luften medan Dante reser sig upp och tvingar Romeo på fötter igen. "Kom nu Romme, vi ska ut och bada", jag förstår inte hur han kan ha sån energi och vara alert och sugen på att bada. "Jag hoppas han drunknar" muttrar Mark, drar i sig en öl, "Ska du med ut?", jag nickar och kravlar mig ut ur tältet, ser ut över vattnet och inser att Dante inte har drunknat än.

"Fyfan, hur kan han inte vara död nu?" muttrar Mark, drar handen över sitt snaggade huvud och pillar försiktigt med sitt örhänge, innan han halar upp sitt ciggpaket och frågar efter min tändare "Hur lyckas man glömma sin tändare?" jag ler snett men räcker honom min tändare. "Knutor i sitt hjärta" muttrar han från ingenstans "Va?", jag ser på honom och han rycker på axlarna, "Är från någon film eller nått" han skrockar och ser ut över sjön.

Jag fäster blicken vid Dantes siluett, ser hur han skvätter mot Romeo och skrattar, dyker ner under vattnet och kommer upp igen, jag ser bort istället, fokuserar på min cigg och låter röken dansa runt omkring oss. Solen strålar och det verkar bli en mycket finare dag än igår, Tim kommer som skjuten ur en kanon, med en flaska billigt vin i ena handen och sitt ciggpaket i andra, Oliver skyndar efter med vinglasen i högsta hugg och skrattar trött åt sin brorsa och Dante. "Hur i helvete orkar dem?" frågar han, slår sig ner på min högra sida och jag småler när jag inser att Dante kommer mota bort honom därifrån, Tim skakar bara på huvudet och Mark delar ut vinglasen. "Tror du Dante ska ha?" frågar han och jag skrattar högt "Aldrig, han säger att det är värre än öl", Oliver suckar "Så starksprit är inga problem, men det som faktiskt är gott funkar inte?", jag nickar och ser återigen mot Dante.

Jag ler åt minnet när han berättade om sin första, och sista, klunk vin. Vi låg för ovanlighetensskull på hans golvmatta, han visade mig bort till spritskåpet och jag frågade varför han inte plockade med sig en flaska vin också, han skrattade högt, frågade om jag hade slagit i huvudet och log snett. "Det smakar fan värre än öl, och öl smakar rävpiss" redogjorde han tydligt för mig, innan han plockade på sig en flaska whiskey och en flaska Jäger "Det här däremot, är fina grejer", han höll upp flaskorna och bad mig hålla upp dörrarna för honom.

Som väntat kliver Dante upp, schasar bort Oliver med ett par svordomar och ett par fräsningar "Du ska inte ha?", Mark håller upp sitt glas med det röda (och riktigt billiga) vinet och får en fräsning till svar "Fan heller", innan han finner sig tillrätta bredvid mig och lugnar sig ett par kilo. Istället för att dricka vin halar han upp flaskan Jägermeister han smuttat på till och från hela dagen, ber om ett vinglas och häller upp det mer än halvvägs, ingen är ens förvånad, han är nog den enda någon av oss känner som ens kommer på tanken.

Dante dricker utan att ens tveka och grinar illa när han ser mot mitt vinglas "Fyfan, varför dricker du ens skiten?", jag skrattar, "Man vänjer sig tillsist" ler jag, men håller med om att det inte är gott överhuvudtaget. Försiktigt lutar jag mig mot honom, drar honom så nära som jag kan, inser att han har mig runt sitt lillfinger, och det skulle inte förvåna mig om han inte ens är medveten om det, för den blonda killen i mitt knä kan jag ta ett par kulor för utan att ens tveka.

Jag lovar mig att aldrig lämna honom, någonsin.