Jag scrollar genom hans flöde igen, senaste bilden dök upp för en vecka sen, bara en enkel bild i studion där Mark är lärling, jag hade velat se hans nya tatuering men låtsas inte om det, skjuter den känslan åt sidan och låter bli. Så jag tar mitt ciggpaket, läser varenda kommentar och pustar lättat ut när jag inser att ingen skrivit något uppseende väckande, röker tills jag börjar glömma hur hans ärr satt i ansiktet, hur han rörde sig och hur blå hans ögon var.
Han är fortfarande vacker, men jag kan inte tänka i de banorna, utan tänder nästa cigg, hoppas att jag ska vakna utan ett minne av honom, eller bredvid honom, bara en enda gång till. Jag gör det varenda vettig människa hade gjort, tar mitt ciggpaket och går till närmaste bar, häller i mig tills jag knappt vet vad jag heter, raggar på närmaste kille jag hittar.
Efter ett tag lär man sig känna igen vissa drag som är genomgående för de som är homo, sättet man rör sig på, särskilda betoningar eller helt enkelt valet av drinkar. Somliga är lätta att genomskåda, andra är nästintill omöjliga, men killen som nu sitter bredvid mig är lätt att peka ut, utan tvekan, så jag kysser honom, hoppas det inte är som förra gången, eller gången innan det. Den killen blir mitt allra bästa försök till relation, redan den kvällen vet jag att hjärtat kommer saknas, men skiter i det ändå, tryggheten får avgöra istället.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
