Jag har svårt att komma till ro, även om jag ser att han fortfarande är vid liv, Gabriel ringer mig, men hur gärna jag än vill svara, kan jag inte svara, jag behöver inte veta mer än att han lever, intalar jag mig, det räcker för att jag ska hålla mig vid liv, men inte mer än så.
Jag plockar med mitt ciggpaket, som inte är Lucky Strike, jag får skickade från mamma och pappa, men de räcker inte, istället tvingas jag köpa det som fixas fram, idag får märer mig att gråta, Merits, precis som hans favoritkaraktär rökte. Jag simmar med huvudet så högt så jag kan andas, men bara precis, för jag gråter över att jag inte kan hålla om honom, hoppas att tiden läker alla sår och finner en obskyr njutning i att plåga mig själv på det här viset.
Jag vill tillbaka, vakna upp till hans sattyg, vill ha honom i sittandes i mitt skåp eller på min säng, vill se de skumma tishorna han kommer över, se hur bra han kan bli på skejtandet, men jag är för feg för att se honom växa upp i fångenskapen som jag satt honom i. Så jag röker fler paket i veckan än vad som borde vara lagligt, försöker förtränga bilden av hans nu tatuerade nyckelben, försöker att glömma hur mycket sprit han kunde dra i sig eller hur mycket jag älskade att ha honom i närheten.
Min moster rynkar på näsan när jag går förbi, jag stinker rök, varje dag och varje plagg, men hon säger inget, kanske ser hon hur mycket jag behöver cigaretterna för att överleva utan honom, eller är hon bara artig. Min yngre kusin ber mig om cigg, men får bara ett "dra åt helvete" till svar, mest för att jag inte vill att han ska behöva frigöra sig från ett beroende med ett annat, lite som jag har gjort, frigjort mig från ciggen och blivit beroende av Dante. Det kunde varit värre, han kunde varit död, jag behöver bara andas, inget mer än så, andas till han flyttar hemifrån och kapar all kontakt med sin mamma, då kanske jag kan komma och be om förlåtelse, men inte innan dess.
Det är det där kanske och hans tavlor som hänger över min säng, som håller mig vid liv.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
