A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:32

"Grattis på födelsedagen Dani" ler jag, räcker honom armbandet jag fick av pappa för att komma ihåg att vara stark, han fick det av sin farfar strax innan han dog, kanske ger jag honom det för att jag inte ser en framtid utan honom, kanske för att han behöver den styrkan för att överleva tre år till. "Tack, du hade inte behövt" viskar han, ser på mig och drar på sig en t-shirt, förklarar "Morsan kommer kasta ut mig om hon ser den", det är inget nytt, så jag drar honom närmare, känner hans värme och önskar att det var såhär till tidens slut. "Oavsett vad, jag älskar dig, okej?", jag ser på honom, han skrattar åt mig "Du vet redan att", han avbryter sig själv "Morsan kommer, seså, ner på madrassen" flinar han, döljer det som brinner i ögonen på honom bakom flinet.

Motvilligt lämnar jag hans varma täcke, drar på mig en av hans tröjor, strax innan dörren öppnas och Gabbe kommer som skjuten ur ett gevär, kastar sig på Dante och kramar om honom, innan han blänger på mig. Han får ett lätt slag i sidan när Dante upptäcker det, deras mamma och lillasyster kliver in, jag ser besvikelsen i honom när det bara är en vuxen som närvarar, men skakar av sig det. "Grattis, tänk att ni redan är femton" kvittrar mamman, ser på mig och ler, uppenbarligen gillar hon mig mer än jag trott "Frukosten står strax på bordet, Se-Dante, er far är påväg, det är kö från Arlanda" upplyser hon, lämnar den yngsta systern och Gabbe ensamma med mig och Dante. Han förflyttar sig ljudlöst ner, kravlar sig ur broderns grepp, överfaller mig istället, kysser mig nacke och lutar hakan mot min axel. Mjuka händer som pillar i mitt hår, Gabbe som bistert blänger på mig och det trevliga tar slut, "Lägg av Gabbe, han vill mig väl, precis som du säger att du vill" muttrar han, kramar om mig och fångar en hand i skymundan.

"Det kanske han vill, men vad tror du mor säger när hon får se er så närgångna?" frågar han, Dante fnyser så hårt att jag känner det i nacke "Det skiter jag i, för jag är ändå knappt hemma", Gabbe släpper det för stunden, blänger bara på mig innan han och lillasystern går därifrån. "Frukost, huset bjuder, kom nu" flinar han, kastar ett par shorts på mig innan han drar på sig ett par själv, börjar traska bort mot dörren.

Jag drar på mig shortsen, skyndar efter honom, det var jobbigt nog att hålla koll på rummen i den förra lägenheten, nu när de flyttat till ett helt hus, är jag helt vilse, så jag ropar lågt på honom, ber honom vänta medan jag springer ikapp honom. "Kom nu älskling så äter vi frukost" retas han, visar mig ut till köket där resterande familjen väntar på oss "Det är bara att ta för sig, jag orkade inte bära ner det till matsalen" ursäktar mamman sig, jag ser på henne "Det är jättefint här", jag är ärlig, jag älskar det här köket. Jag trevar efter hans hand, får tag i den och känner honom stryka över mina ärr, medan han lägger upp frukost till sig själv, frågar vad jag vill ha och lägger upp det åt mig, men släpper både besticken och min hand när Sebastian kliver in.

Han skyndar sig mot honom, kramar om honom och begraver ansiktet i kostymen "Hej på dig Dani" får han till svar, en hand i håret och ett gratis på födelsedagen, innan livet återgår till det normala, Kerstin och Gabbe får varsin kram, men man ser tydligt vem som är vems barn. Dante är Sebastian upp i dagen och är den han relaterar mest till, mina föräldrar har aldrig haft det så, hela syskonskaran har alltid varit så olika våra föräldrar, två är riktade på framgång, två är mentalt instabila och hålls bara vid liv tack vare hockeyn respektive Dani, de sista två vänliga och intresserade av sina jobb och familjer. Han fångar min hand, ler utan ilskan i blicken och hittar ett sätt att äta utan sin gaffel, jag skrattar åt honom, glömmer bort att vi är sex som sitter vid bardisken varje gång jag möter hans blick. Sebastian ser från mig till Dante "När börjar ni? Gabriel börjar tio och Kerstin har studiedag", jag försöker leta fram siffrorna i huvudet "Halv tolv tror jag", Dante rycker bara på axlarna "Halv tio, halv ett, jag har ingen aning".