A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:26

Han står utanför dörren på min födelsedag, lämnar över ett litet paket och ler busigt, innan han kliver in och känner sig som hemma, "Snart kan du köpa ut åt mig" flinar han och jag suckar, men tar försiktigt emot det hafsigt inslagna paketet. "Men sjutton, du är typ vuxen", jag tänker nämna att han fyller femton om mindre än en månad, men låter bli, skrattar bara åt honom.

Det har egentligen varit en sån dag där jag inte velat gå upp ur sängen, utan bara velat sova bort resten av dagen och undvika all mänsklig kontakt, men jag kan inte neka Dante, så jag kramar om honom, håller honom så nära som jag kan innan vi avbryts. "Du stannar på midda' va?", mamma kommer in i hallen, Dante skrattar "Visst", innan han mjukt kysser mig, han drack igår, men idag är han nykter, vilket får mig att acceptera att jag inte är på tiptop idag. Han har åtminstone inte druckit inför idag, så jag kan också klara mig genom dagen utan någon Mirtazapin eller alkohol, så jag släpar med honom ut i vinterkylan.

Jag låter honom tända min cigg, tändaren ger ifrån sig värme och han är kall, inte till sättet, utan står jag tillräckligt nära kan jag skymta små ljusa fläckar i hans ansikte "Du är vit här", jag stryker utmed hans kindben "Jag förfrös ansiktet en gång, för längesen i Pite", han skrattar för att vifta bort det. Inte för att det hjälper, jag kan inte sluta fundera över hur många gånger han varit nära döden egentligen, första gången på alkohol, andra gången förfrysning, vad blir nästa han avslöjar? "Se inte så nere ut, öppna ditt paket istället", han ler mot mig, kanske är det första gången han ler nykter, kanske har det hänt innan. Jag öppnar försiktigt hans katastrofala inslagning, får upp den lilla asken och andas ut "Tack Dani, tack", han ler och kliar sig i nacken "Jag har en till, men den står i din garderob", jag kramar om honom, tackar honom återigen.

Halsbandets berlock är ett gammalt mynt, kedjan känns solid och från första början älskar jag det "Kan du sätta på det?", han nickar, ber mig vända mig om innan jag känner hans kalla fingrar i min nacke "Jag älskar dig" säger han, innan han tappar fokus igen. "Rök lite fortare så vi kan gå in, det är pisskallt", jag skrattar åt honom, lägger armarna kring honom och suckar lyckligt, drar honom närmare och ler trots allt annat som tömmer mig.

Han gör mig lyckligare än jag någonsin kommer kunna göra honom.