A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:33

"Jag kan skjutsa er, Gabbe ska i alla fall med" erbjuder sig Sebastian, jag skakar på huvudet "Jag pluggar på söder, det tar inte så lång tid att åka, 14 mot fruängen och sen av vid Zinkensdamm", Dante ser uppriktigt på sin pappa "Jag ska inte till skolan". En tyst suck, Cathy stelnar till, ilskan går att ta på "Det ska du visst", jag vill försvinna, eller berätta för henne att om man säger att han ska göra något, kommer han göra tvärt om. "Du kan inte hindra mig, jag kommer inte gå innanför de där jävla dörrarna" klargör han, jag tar en tugga till, möter Gabbes blick, Sebastian bryter innan det går åt helvete, rör vid hennes arm "Cathy, jag tar hand om det här", man kan säga mycket om den här familjen, men kärleken mellan föräldrarna är sprakande.

"Dani, du borde gå till skolan", Sebastian vet att ska inte hjälper, Dante nickar "Faktiskt, så har jag varit där typ varannan dag, om man ska räkna i snitt", lägger huvudet på sned, leker viktig, Sebastian suckar "Men varför inte id-vadå i snitt? Varannan dag?", han avbryter sig själv halvvägs in. Gabbe ser intensivt på Dante, jag känner igen blicken, berättar inte du berättar jag, men håller käften ändå, han vet precis vad Dante har för planer, men ignorerar det ändå.

Under följande timmar upptäcker jag tre nya tatueringar, en på höger sida, precis där axel möter hals, ett v eller en fågel inuti en ring, beroende på hur optimistisk man vill vara, en spindelliknande grej på insidan av vänstra armbågen, en krumelur på ryggen som jag utgår från är Tims autograf, tror jag?

Dante suckar "Tror du på riktigt att jag är i skolan varje dag?", ser på Sebastian med ett höjt ögonbryn, Sebastian invänder, tar sig i pannan "Nej, det gör jag inte, jag begär det inte heller, men säg det inte till din mor". Jag vet inte om det är i protest eller om det är för att hans mamma är ute ur bilden, men han lägger upp våra händer på bardisken, flinar "Jag spenderar mer tid på Hampus jävla skola än min egen, det är bara att fråga Gabbe eller vem fan som helst".

"Är du klar?" frågar han mig, jag nickar, ler ursäktande innan jag skyndar mig ut från köket efter honom, rädd för att gå vilse igen, han vänder sig om, ser mig rakt i ögonen "Jag har min bräda hos dig, jag tänkte gå upp och sova en stund innan jag drar till Rålis". Jag ler mot honom "Jag tar det som ett erbjudande", han skiner upp, släpar med mig upp för två våningar innan han svänger in på sitt rum, släcker i taket och slänger sig i sängen.

Jag kryper upp bredvid honom, kramar om honom och kryper ner under täcket, vill ha honom närmare än jag borde, är så förälskad i allt han innebär, det kassa humöret, spriten, hans kärlek till allt skadligt, hela hans personlighet och hans kropp. Älskar att mitt namn står på hans rygg även om det är naivt, att han ser mitt hem som sitt, inte bara fysiskt, utan kallar det för hem och nästintill bor hos mig. Han drar av sig t-shirten och sparkar av sig shortsen, med mjuka fingrar följer jag tunnelbanelinjerna, läser varenda hållplats, från T13 och Romme till mitt namn, vidare mot en tom ändhållplats, inget namn står där än men jag antar att han sparar det till senare.

"Dani?", han hummar, är redan på väg bort, jag följer nästa linje, vid slussen står Marks namn, han är en sån som han alltid kommer vara vän med, "När tänkte du berätta om alla tatueringar från nyår?", han mumlar bara till svar, börjar snart snarka och glider in i drömmarnas värld.

Han fyller femton, är på väg att bli något, han tror åtminstone på sig själv, tillskillnad från mig.