"Hjärtat" mumlar jag, stryker honom över ryggen och ångrar att jag bad honom visa mig hem till honom "Förlåt" han skrattar mellan tårarna, ökar avståndet mellan oss och torkar bort tårarna med handryggen. "För vad?" frågar jag, ler mot honom, men avbryts när det knackar på dörren och Gabbe kliver in "Mor hälsar att" han avbryter sig själv "Vänta, Dante vad är det här?" frågar han "Skitsamma", Dantes ögon blixtrar, det röda i ögonvitorna syns fortfarande och han är smått flammig i ansiktet. Jag ler ursäktande mot honom "Mor kommer kasta ut dig om hon upptäcker vad ni två håller på med" han ser upprört på Dante "Och?" fräser han "Jag har redan utegångsförbud, men jag skiter i det" snäser han vidare. Det är som om han ska gå i luften när som helst, en sprängladdning som inte går att sakta ner "Det kanske är bäst om jag går" mumlar jag, Dante ser rätt på mig "Nej, gå inte" ber han, något som får mig att le.
"Hon kommer inte acceptera det här, du vet det", jag undrar vilket det är han syftar på, Dantes allmänna beteende eller om han redan insett vilken relation vi har till varandra och uppenbarligen tänker Dante i samma banor. "Vilket?" frågar han, ser utmanande på sin bror, som även han är ett par centimeter kortare än Dante "Allt, att du beter dig som skit mot familjen och att du", Gabbe ser på mig "Och han", Dante skrattar åt honom. "Gabbe, du är ingen rysk kickboxare, chilla, jag fixar det", han ler men det överskuggas av Gabbes bekymrade blick "Du tror på fullaste allvar att hon och morfar skulle ha kvar dig här om hon insåg vad ni två sysslar med", han ser från mig till sin bror. "Och? Jag pussar väl på vem jag vill", kanske är det attityden eller hans humör som gör att jag tycker om honom så mycket som jag gör "Säg inte nått när du får utegångsförbud igen" klargör han melodramatiskt och lämnar oss med ett "God natt".
"Romme och Oliver har party på onsdag, du följer med va?", han behöver inte ens fråga "Absolut, om du följer med på ett smokebreak" jag ler, vet att mina föräldrar hade uppskattat om jag rökt hasch istället, men trots det köps det hem Luky Strike cigaretter till mig. Dante låser upp dörren till balkongen, sätter sig på en av stolarnas armstöd, jag halar upp ciggpaketet och får fram en tunn cigarett, tänder och räcker honom tändaren, som det brukar vara. "Varför ska de ha fest på en onsdag?" frågar jag, han rycker på axlarna, ser som förhäxat på elden som dansar i sin behållare framför honom. "Lillördag, Romme snackade om att skolka torsdagen, jag är i alla fall på", det förvånar mig inte, man behöver bara nämna alkohol så kommer Dante farandes som skjuten ur en kanon "Finns det något du älskar mer än alkohol?" frågar jag med ett höjt ögonbryn. Han skrattar åt mig "Inte cigg i alla fall, fast dina luktar ganska mysigt", jag ler vid minnet av hans försök till att röka, ler ännu större när han närmar sig. "Finns det nått du älskar mer än cigg?" frågar han istället, jag nickar sakta "Gissa", han drar på munnen "Med tanke på hur besatt du tycks vara av mina nyckelben", jag rodnar kraftigt i den mörka natten och han skrattar. "Jag älskar dina ärr mer än nått annat" viskar han försiktigt, kysser mig på kinden och ler igen.
आप पढ़ रहे हैं
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
फैनफिक्शनJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
