A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:25

Uppenbarligen har även Algot, min äldsta bror kommit på den briljanta idéen att hälsa på sina föräldrar, och lillebror, för han sitter i köket när jag vaknar på lördagen, hälsar på mig som om det inte vore så ovanligt att han satt vid köksbordet och åt frukost.

Där och då är jag glad över att Dante inte sov här, utan hos Romeo och Oliver, dels för att slippa frågor om mina syskon, dels för att slippa Algots frågor om vem fan Dante är.

"Har du sett ett spöke eller?" frågar han, sakligt men vänligt, jag ler ursäktande "Jag fastnade bara i huvudet", han ler åt mig, frågar om mamma och pappa är hemma, jag skakar på huvudet "Nej, de var hos Blenda och Jocke igår", han vet vad det betyder, att de drack lite vin och rökte gräs. "Och du är själv?" frågar han, jag nickar "Bortsett från alla som bor här till och från, men idag är jag själv", han vet hur det är, innan Dante flyttade in hade jag likagärna kunnat öppna bed & breakfast, då sov alltid folk här, efter bråk eller när man inte kunde vara ensam.

"Bra, för jag vill prata med dig", han har skaffat sig en skum dialekt, som en blandning mellan Stockholmskan och Göteborgskan, "Okej", jag sätter mig mittemot honom "Jag vet att du trivs bättre här än någon av oss andra", han säger det trevande och jag ser förvirrat på honom, vart vill han komma? "Jag tog fram en av dina uppgifter som förslag på hur man bör skriva en uppsats, och mina kollegor var imponerade, rektorn är beredd att göra mycket för att du ska få börja där, även om det är mitt i terminen och du går i tvåan" berättar han, jag suckar bara åt honom. "Jag kan inte, även om jag skulle vilja" svarar jag ärligt, han är besviken, "Varför inte? Det här är en chans du inte borde få missa" invänder han men jag skakar på huvudet. "För att jag har en vän som behöver mig, och jag behöver honom, jag kan inte lämna allt för en skola i Göteborg", sanningen gör min bror besviken, lika besviken som jag är på Novembervädret, inte ens en enda regnig dag har passerat.

Han försöker få mig att ändra mig, säger avvisande "Jag antar att du har bestämt dig, men erbjudandet kvarstår", innan han reser sig upp och går "Hälsa mamma och pappa att jag var här, och tänk på saken" säger han, smäller sen igen ytterdörren innan han går.

Jag kan inte flytta till Göteborg, för jag behöver Dante mer än jag vill erkänna.