Det går som på rutin, han sover bredvid mig nästan varje natt, trots att hans mobil ibland går loss och är vild, han suckar bara åt det, vänder sitt fokus mot mig istället, betraktar mig medan jag pluggar och försöker få in allt jag ska kunna, något som är svårt i hans närhet. Istället tar jag mina cigaretter, ursäktar mig och försjunker i den enda regelbundenheten som finns i mitt liv förutom Dante, han kommer ut när jag suttit ute en stund, i bara en t-shirt trots kylan. "Kom" han sätter sig bredvid mig, drar mig nära trots att jag vet att han har problem med cigg, håller om mig tills jag börjar känna igen, till han är allting jag känner, kysser mina knogar och ler snett mot mig. Trevande får han upp en fickplunta och tar ett par klunkar rakt ur den "Fan" svär han när han spiller lite av spriten över sin t-shirt, men ser sen lugnt på mig "Jag tycker om dig, jag hoppas du vet det" mumlar han, kysser försiktigt min tinning och reser sig upp. "Jag hämtar en tröja", jag skakar på huvudet, tar ciggpaketet och tändaren, går in efter honom, känner ångesten smyga sig över mig, som ett mörkt täcke, tar ett djupt andetag, något Dante märker direkt, omfamnar mig och skrämmer bort den lilla ångesten som vågat ge sig på mig igen.
"Jag vill aldrig mer hem" viskar han senare, tyst upp i taket, jag vet inte om det är meningen att jag ska höra det, men jag gör det och lägger mig försiktigt närmare honom, det borde inte vara så, men han utstrålar trygghet och styrka när jag inte längre orkar hålla upp min mur.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
