Hösten kommer och går, vintern är om möjligt ännu härligare än förra, Dante ler, även om jag ser det, ibland försvinner han hela veckor, han behöver inte säga vad det är som händer, jag förstår ändå, han blir instängd i sin egna lilla bur, hamnar långt ifrån verkligheten och blir ensam i sitt helvete. Det skadar mig också, att se honom fängslad och upprörd, alltför ilsken och förbannad för att se det klart, försöker laga mig medan han trillar i bitar.
Jag är för ovanlighetensskull hemma hos honom, mest för att han inte orkade gå upp ur sängen, så jag tog mig hit, gör som han ber mig om, eftersom jag är svag för honom, eftersom jag älskar honom och eftersom han är den enda som får mig på bättre humör när det går åt helvete.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
