Jag är full, han är dyngrak men trots det står han fortfarande på benen, jag kysser hans hals och han är överallt, på mina kindben och över min käke, mina axlar och kurar tillsist ihop sig i mitt knä "Det var en gång en tysk, en rysk och Bellman", han avbryts "Käften Dante", Mark kastar en kudde på honom och jag skrattar. Dante med en halv flaska vodka i kroppen är som att ha en radiopratare i örat "Det var en gång två tomater" Mark suckar "Dante bara håll käften, babbla om nått viktigt istället" suckar han, lägger ansiktet ner mot marken, men skrattar sen. "Blondie och Hampa, fyfan vilken combo", jag flinar, ser ner mot Dante som ligger i mitt knä, han stirrar vaket upp på mig, ljust blå ögon som är, a) rödsprängda och b) bland det vackraste jag sett. "Tur att någon av oss vågade" retas han, skrattar och drar sen igång igen, Oliver vaknar till liv "Duvet, utan en flaska sprit hade det här varit tråkigt", jag nickar, skrattar innan jag ser ner på Dante igen. "Jag såg värsta hashpsykosfilmen igår, asså det var som att lighttrippa på LSD och snea som fan", jag skrattar åt hans liknelse "Och sånt har du koll på? Hampa har för dålig koll på dig" flinar Mark.
"Nää, han har bättre koll på mig än någon annan", han reser sig upp, häller i sig lite sprit till och jag skrattar, världen är varm och mysig "Komsi komsi" lockar jag, han skrattar och lägger sig ner igen "Tänk om stjärnorna egentligen är det som får döden att komma". Jag ser förvirrat på honom, skrattar återigen "Hur kom du att tänka på det?", han rycker på axlarna, fortsätter bara sitt samtalande. " Det låg två muffinsar i en ugn. den ena säger: Fan vad varmt det är här inne, den andra säger: Holy shit en talande muffin" jag skrattar åt hans urkassa skämt "Fyfan, zipp it nu Blondie" skrattar Mark, tar ytterligare en klunk öl innan han skrattar igen.
Jag ser ner på honom igen, han ler och börjar prata igen, babbla om allt mellan himmel och jord samtidigt som solen försiktigt trevar sig upp över vår verklighet "Du påminner om solen" skrattar han, ler och blickar ut över vattnet.
Men ärligt så är det han som är solen av oss två, babblar på om allt och sjunger låtar som aldrig blir gamla.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
