A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:20

Morgonen efter sopar Dante i golvet innan jag hinner förstå vad som händer, jag tror vi båda vaknar i förvirring, han med stramande ansikte och jag är bara förvånad över att han åkt i backen. "Vafan" svär han, möter min blick innan han tar sig i ansiktet "Förhelvete" muttrar han, sliter åt sig en kudde och pressar den mot ansiktet "Välkommen hem" ler jag. "Jag är så jävla hemsk" muttrar han "Jag är likadan" försöker jag, men han kastar iväg kudden, ser på mig och verkligen ser mig. "Du är fantastisk, jag" han hittar inga ord, och det betyder mer än han tror, jag reser mig upp, hukar mig ner bredvid honom och kramar om honom "Jag älskar dig" viskar jag. Han protesterar, men jag kysser honom istället, känner den instängda eftersmaken av sprit, men bryr mig inte alls om det, han ser på mig "Fan, du är den som får mig att vara okej", innan han kysser mig igen och försiktigt pussar mig på pannan.

"Vad tror du händer efter döden?", han frågar det på samma vis som om han frågat ifall vi ska gå på den där matchen, om jag vill ha salt eller peppar "Jag vet inte, jag har hört att man kan ärva minnen genom jorden och sånt, asså hur man dog", jag ser på honom igen och slås av hur vacker han är. Inte bara snygg, attraktiv eller vad man vill kalla det, utan han är genuint vacker "Jag ska kremeras, tänk hur vidrigt att ruttna i någon gammal kista", jag skrattar åt honom, de språkliga felen han då och då har men kan inte låta bli honom ändå. "Jag är rädd för att dö" erkänner jag, får bara en förundrad blick till svar "Det enda som händer är att du slutar känna", jag skrattar åt det, mest för att jag varit på jakt efter något som får mig att känna i år och dar. "När vill du dö?" frågar jag istället för att förklara, han rycker på axlarna "Innan var det hela tiden, men nu först efter att du lämnat mig", jag ser smått förvirrat på honom, tar inte riktigt in vad han säger. "Men du har aldrig" jag behöver inte avsluta meningen, han nickar bara, skrattar och det känns helt overkligt, att Dante, som är så levande och självklar har försökt ta sitt liv.

"Det var typ några dagar innan jag träffade Tim, jag tänkte dricka tills, duvet, men jag antar att jag hade tur", jag hatar hur han tar det så lätt, så jag kysser honom istället, tar ut ilskan där, när han slutligen drar ifrån ser jag allvarligt på honom "Våga aldrig någonsin lämna mig".