Det är ett år sen jag träffade honom för första gången, den här gången ses vi inte på Rålis, utan firar påsk hos mig, eller påsk och påsk, natten till påskdagen ihop är det väl snarare och inget är annorlunda, han har inte druckit särskilt mycket men är inte nykter. En hårfin balans, han kommer alltid traska över det som om det vore ingenting, som om det inte vore skillnad på en klunk Jäger här och där, och inte alls.
Just nu ignorerar jag det, att han fördärvar sig själv, även om det skadar mig mer än hjälper, jag gör likadant med mina cigaretter. Så jag trevar mjukt över hans axlar, han flinar, fattar precis vad jag vill åt men hindrar det inte. Det är lite av vår grej, sitta på en balkong och förstöra för framtiden, leta efter oupptäckta platser hos varandra, jag gillar att stryka utmed de svarta linjerna över hans rygg, han gillar att pilla i mitt hår, vet att det alltid får mig att slappna av.
Jag känner det redan nu, han kommer ta död på hela sin familj och mig, i samma veva.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
