Dagen efter är han ännu fullare, dricker ännu mer, tills han kan gråta utan ilskan. Jag kramar bara om honom, önskar återigen att allting var bra igen.
Det slår om från ingenstans, han flinar mot mig och skrattar, ger fan i spriten och pluntan han har i fickan, jag tror han ser igenom mitt försök till att inte le, ser lyckligt på mig, kysser mig mjukt innan han är överallt igen. Rålis ger honom fullt upp, mig för mycket tid och samtidigt dem bästa vännerna i världen, Tim skrattar bara åt Danis plötsliga glädje, Mark ser med ett höjt ögonbryn på mig, sätter sig stilla bredvid mig, "Har du gett honom käk eller sprit?" frågar han, jag skakar på huvudet till svar. "Varför är han så jävla glad då?" frågar Mark vidare, jag rycker på axlarna "Han vakna sån, han är tydligen på bra humör, hävdar han", Mark skrattar bara, dunkar mig löst i ryggen och undrar om jag fortfarande ligger efter i skolan.
Jag betraktar Dantes leende, undrar hur det är att vara fri och gå efter varenda impuls man känner, undrar hur det känns och om han verkligen inte blivit utkastad än.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
