Dante räcker mig flaskan Jägermeister, jag skakar på huvudet, "Håll den då" ber han, försvinner för ett par sekunder innan han kommer ut igen, med kalla och blöta kinder, vattnet droppar från näsan och ögonbrynen. Jag ställer ifrån mig flaskan, fångar in honom i min famn, önskar att han kunde prata eller gråta istället för att bryta ihop tyst i mitt badrum, istället för att dränka allt i sprit. "Älskade du" mumlar jag, tror inte ens han uppfattar det, kramar om honom hårdare och önskar att han aldrig kommer lämna mig, men det är för mycket begärt, han kommer försvinna, minst en gång, antingen sticka eller dra sig undan och jag är okej med det, så länge han kommer tillbaka.
Jag kramar om honom ännu hårdare, sluter ögonen och önskar honom en annan verklighet och ett annat liv. "Har Cathy gjort nått?", han skakar på huvudet, ljuger och krossar mig lite till, önskar att han vågade vara ärlig, han önskar att han druckit mer. Man ser det på honom, han dricker för att glömma idag, inte för att hantera sina känslor, det är ännu värre, så jag fortsätter bara hålla om honom, önska att verkligheten slutar komma ikapp honom, slutar plåga honom för ett tag.
Älskade Dani, vad i helvete har du gjort?
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
