Det borde finnas ett ordspråk som lyder: Där det finns sprit, finner man även Dante. För han är alltid i närheten, skulle man behöva undvika honom skulle man bara kunna gå på små hemmafester och lagliga ställen. Ikväll är det också så, blont hår åt alla håll och kanter, har säkert druckit sen lunch, jag tror han har utegångsförbud igen, eller bråkat med sin morsa igen, för han är på väg nedåt, han kanske inte ens är medveten om det än eller så är han fullt medveten om det.
Jag hoppas det bara varar ikväll, men vet att hans humör kan vara katastrofalt, särskilt när han har bråkat med sin mamma, eller sin bror. Konstigt nog märker man skillnad på vem av dem han har bråkat med, är det Gabbe är han sårad och besviken, är det modern är han bara förbannad och allt annat än sårad och besviken.
En sak är säker, när han ligger bredvid mig, stupfull och omedveten om verkligheten är han lycklig, ler upp i taket, babblar om allt och inget. Jag älskar hans leende mer än jag borde, jag borde stoppa honom från att dricka, men han skulle inte lyssna och jag skulle tappa honom, se honom falla isär.
Försiktigt stryker jag luggen ur ögonen på honom, kysser honom i håret innan jag drar åt mig lite täcke, somnar med honom bredvid mig.
Här är jag trygg.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
