Det är en stor skillnad på Dante som är sjuk och Dante som är nästan frisk, för när han nästan är frisk är han uppe och promenerar runt, "Vet du om vilka bra gömställen du har här eller?" frågar han, jag skakar på huvudet, har aldrig letat andra gömställen än i huvudet. "Tack för allt, jag borde åka hem" säger han, kysser mig på kinden innan han skyndar sig ut, med jacka på och vinkar hejdå, lämnar mig ensam kvar i en alltför stor lägenhet.
Vid kvällens slut sitter han bredvid mig, häller upp Jäger i korken och höjer det i en skål mot mig, "Tyskarna hävdar att sånt här får en på fötter direkt" flinar han, vänder botten upp innan han ler mot mig, plockar tändaren ifrån mig och stirrar ner i lågan.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
