A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:36

Att sitta bakom Dante på en moped är uppfriskande, livsfarligt men fyllt av adrenalin och ger känslan av att vara dödlig samtidigt som man är odödlig, samtidigt som man är livrädd vill man ha mer och kanske är det därför jag gillar honom, för att han får mig levande.

Vinden viner genom mitt hår, hjälmar är överskattade, natten är ung och ger oss alla möjligheter i världen, han kör ut österut, för ovanlighetensskull är vi själva, bara han och jag är på äventyr i natt. Han flinar mot mig genom backspegeln, värmen har börjat smyga sig på igen men inte om nätterna, kylan är bedövande men omfamnar oss, det tar sju minuter hemifrån honom, trots det är jag kall om fingrar och lår, längtar efter hans värme både invändigt och utvändigt.

Waldemarsudde, klockan två, klart vi är ensamma vid den döde prinsens udde, ingen vettig människa som är uppe vid den här tiden, särskilt inte någon som får för sig att spana in en 300-år gammal ek, bara för att man känner för det. Han stannar, behöver inte ens tänka på parkering eftersom vi är, hör och häpna, ensamma, Dante skrattar åt min skeptiska blick "Tro mig, det här stället är vackert på nätterna", jag väljer att tro honom, hoppas han inte hittar på.

Det visar sig att han har rätt, jag blir kär i stället direkt, Dante plockar med sig en filt, visar vägen bort mot några klippor, sätter sig ner, jag gör likadant och snart ligger filten kring mina axlar, utsikten över Södermalm till vänster och Gröna lund rakt fram. Han lutar huvudet mot min axel, jag lägger en arm kring honom, även om allting känns skit och katastrofalt så gör han det hela lite bättre, ser till att sätta sig så han kommer åt mitt hår utan problem. Jag låter honom hållas ett tag, men flyttar mig så jag kan komma åt hans överkropp, och det jag egentligen eftertraktar mest, nyckelbenen, han skrattar bara åt mig, ryser av kombinationen kalla fingrar och varm hud.

Han klagar inte, det är inte ofta han klagar över fysiska åkommor, låter mig hållas och lutar sig bara mot mig, det betyder mer än han tror, på så vis lurar han bort allt som skulle fått mig att hämta ett rakblad och förstöra mina handflator, men istället sitter jag här ute med Dani, stirrar ut i havet och känner hans värme mot mina fingertoppar. Han vänder sig om, kysser mig försiktigt, de enda tillfällena han visar det, stryker snart innanför min tröja och jacka, han har bara en anorak som är uppknäppt i halsen över sin t-shirt, verkar ändå inte frysa.

Gåshuden dansar över mina armar, dels på grund av hans kalla fingrar, men till största del för att han rör mig på precis rätt sätt, tar inget förgivet och är trevande på ett kaxigt vis i varenda rörelse, får mig att älska honom lite till där och då.

Jag säger det till honom, att han är knäpp, galen och helt jävla underbar, han flinar bara till svar, kysser mig på kinden innan idioten får för sig att bada. Jag kurar ihop tätare under fliten, ser hur han dyker ner i det bäcksvarta vattnet som säkert inte är varmare än fyra grader, han kikar upp igen, drar håret ur ansiktet och ler mot mig. Han kommer definitivt bli förkyld, men han struntar i det, badar ett par minuter till och simmar längder fram och tillbaka, innan han kommer upp, blå om läpparna och frågar om jag vill åka hem igen.

Precis som jag trott ligger han snart med feber och yrar om allt möjligt, men hävdar att det var värt det, årets första dopp.