A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:15

Dagen efter vaknar jag upp i mitt rum, med Dante bredvid mig och snarkandes, jag ler, blickar mot klockan, som är elva, beslutar mig för att jag likagärna kan göra frukost. Glatt plockar jag fram gjutjärnspannorna mina föräldrar vägrar byta ut mot vanliga teflon, häver i mig så mycket Alvedon jag kan komma över, och en kopp älggräste, får fram champinjonerna och smöret. När Dante tillslut kommer upp ur sängen är jag i full gång med att steka svampen och baconet, röra ihop äggröran, så jag märker det knappt förens han lägger armarna kring min midja och nästan mot min nacke. "Du råkar inte ha lite Ipren eller Alvedon?" frågar han mjukt, kysser mig försiktigt bakom örat "Alvedon finns i skåpet längst bort, ta lite älggräste också", han lämnar mig, ser skeptiskt på mig innan han tar en kopp älggräste och ett par Alvedon. Pappa traskar in i köket "Så bra, älggräset gör susen" berättar han, men verkar vara högt uppe i det blå "Ska du eller mamma handla?" frågar jag, han nickar svagt "Jag tänkte ta en sväng förbi".

"Köper du med cigg?" frågar jag vidare, han suckar men bekräftar, Dante sitter borta vid köksön, höjer ena ögonbrynet "Säg bara till om du ska ha lite grönt" fortsätter han, Dante ser ut som om han ska sätta sitt te i halsen "Jodå, gå du till jobbet" förmanar jag honom. När pappa väl har gått hemifrån brister Dante ut i skratt "Din farsa sa nyss att han tyckte du skulle börja röka på?", jag suckar men stämmer in, det är faktiskt väldigt bisarrt. "Han och mamma uppskattar inte att jag röker med tobak" förklarar jag, de hade väl hellre sett att jag tog LSD ett par gånger då och då "Mina föräldrar är upprörda över att jag dricker, och luktar cigg" muttrar han, tar en klunk till av teet. "Ska vi skita i skolan?" frågar jag, Dante nickar snabbt "Vi drar till Rålis istället" ler han, jag skrattar "Sprit och åka bräda, det är allt ditt liv består av" konstaterar jag, han skrattar, kysser mig "Du glömde dig", innan han skyndar iväg.

Jag står chockat kvar ett par sekunder, innan jag följer efter honom bort, skrattar åt hans iver och kramar om Tim, fiskar upp en cigg och röker den medan min vänskapskrets pendlar mellan att åka och att sitta bredvid mig. Så som det brukar vara, det är här jag känner mig trygg och kommer till ro, särskilt efter Dantes och mitt första samtal, eller kanske efter vår lilla utflykt från innerstan, men jag uppskattar det mer än något annat. Han fiskar upp brädan, sätter sig bredvid mig, ler faktiskt mot mig och det slår mig att jag kan se en framtid där han är involverad, han som sitter i ett mysigt kök och dricker vatten, eller sprit, eller bredvid mig på en balkong, eller i Paris, New York, vart som helst.

Förstelnat ser han ner i sin lur, suckar och sjunker ihop ett par centimeter, det är sånt här som grämer mig nuförtiden, för att även om jag överlever, så är jag inte alltid så säker på att Dante kommer göra det, det är bara en känsla, men skrämmer mig från vettet.

Han ser plötsligt upp, möter min blick och skrattar ursäktande "Bara ett fånigt cocktailparty", men jag ser det ändå, det där som jag bara skymtat sen vi var hos honom "Kom vännen", jag öppnar min famn för honom, vet att han kan och vill själv, men vägrar låta honom krascha igen. När han inte kryper upp bredvid mig tar jag saker i egna händer, kurar ihop mig mot honom och låter det vara så tills han hämtat andan klart och fortsätter sin session. Det känns underligt, hur han går från glad, till stum och kall, som jag varit innan honom, samtidigt som ilskan hotar med att koka över under allt det där tomma och kalla.