A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs

1:29

Han riggar upp hela skiten, plockar fram bläck och stenciler, Dani sätter sig bredvid mig, är fullt upptagen med att rita ner sina idéer, välja och vraka mellan vad som blir bäst "Hampa, vad ska du göra?" frågar Tim, jag rycker på axlarna, har ingen aning om vad jag ska eller borde göra. Dani skrattar, ritar alltifrån blad till varningsskyltar, jag snor ett av hans verk, som åtminstone inkluderar en tulpan och ett drinkglas, resten förblir otydligt.

Mark skrattar åt mig, ber mig lägga mig på hans soffbord och lägger den vänstra armen på en kudde, betraktar Dante medan han skrattar och fortsätter rita porträtt, känner Marks nålar som börjar sticka i min vänstra arm. Det är en bedövande smärta, är rörlig, kommer och går som den vill, ibland känns det knappt, andra gånger skriker jag nästan rätt ut och ser det svartna för ögonen, Dante sitter bredvid mig, ser fascinerat på Mark, stryker mjukt mina ärr och snackar om precis allt. "Dani, hämtar du plastfolien i köket?", Mark ser inte upp, men behöver inte göra det för att veta att hans önskan ska gå i uppfyllelse. Den vaga beskrivningen och att han verkar veta precis vart den ligger får mig att inse att de har gjort det här innan, kanske var det vad de sysslade med när Oliver brände maten, jag påminner mig själv om att leta efter nya konstverk över hans hud så snart jag kan.

Jag får plastfolie kring armen, en klapp på axeln innan Romeo lägger sig på bordet, blir ivägsläpad därifrån av Oliver, så Dani tar plats, lägger sig ner på mage, ryggen är bar, Mark fixar mjukt med stencilen, plockar fram bläcket igen och påbörjar det. Jag står bredvid, förstår inte för mitt liv hur jag överlevde det där, än mindre hur Dani kan ligga och le under tiden, betraktar mig och håller sig för skratt när han möter min förskräckta blick. "Jag är nästa, pax" skrattar Tim, så jag går bort till honom, ser att även han snott av Dantes motiv, en ölflaska med etiketten "ta en kall pilo", jag skrattar åt den, den passar perfekt till Tim och jag börjar tro att Dani ritade den särskilt för honom. "Gjorde det ont?" frågar han mig, jag ljuger "Nej, det sticks bara lite", för om jag är ärlig kommer han fega ur, det är något jag har lärt mig efter alla år på Rålis med honom.

Dante ligger länge, jag kikar över axeln på Tim, ser vad som börjar målas upp på Dantes rygg, det är tunnelbanesystemet, men inte som jag känner det, det är för få bokstäver på vissa av hållplatserna, på andra för många och på vissa ställen är illustrerade.

Mark och Dani tar en paus, vi går ut för att kolla på fyrverkerier och allt annat kul man kan tänka sig, Mark tar med sig en back öl, men dricker inget själv, turas bara om att bjuda oss om vartannat.