Dante sover bredvid mig, på rygg och försiktigt stryker jag över hans bröstben, med det krossade hjärtat intatuerat, det jag gjorde för ett halvår sen, ler när jag inser hur lyckligt lottad jag är som har honom i mitt liv. "Det kittlas", han skrattar åt mig, drar mig istället intill sig och kysser mig i nacken "Vad vill du bli?", jag ser på honom och han skrockar "Kanske konstnär, jag vill gå omkring med visitkort i bakfickan i alla fall", jag skrattar åt honom och ler.
"Jag trodde jag ville bli läkare, eller psykolog, men jag vet inte", han ser på mig "Du hade varit skitbra som läkare, jag menar, hur många läkare har en ring i näsan?", jag skrattar, stryker försiktigt runt min näsvinge och ringen som sitter där. "Om jag blir läkare så kan du bli chef för Jägermeister", han skiner upp "Deal". Jag reser mig upp, ser på honom, det blonda håret börjar bli långt och han drar händerna genom det, innan han skyndar efter "Jag älskar att sova" mumlar han, det hade varit en dålig dag, om jag inte vaknat bredvid Dante.
YOU ARE READING
A bunch of memories from my freshman self, and his later selfs
FanfictionJag hade kunnat dö för killen som egentligen är för ung för mig, vi festar, gråter och filosoferar. Men hinner verkligheten ikapp oss tillslut? Backstoryn till "Kan du lova att tända ett ljus för mig", och är skriven ur Hampus perspektiv. Från dåtid...
