Drakens Dotter

Kapitel 6

Kroppen skakar av köld och det bultar svagt i foten och i huvudet. Försiktigt känner hon sig för pannan där hon måste slagit i. Mycket riktigt stöter hennes fingrar emot en öm bula men inte värre än så. Hon ser efter spannen och finner den halvvägs ner i vattnet. Den matta metallen glänser i ljuset från morgonsolen som börjar resa sig över horisonten. Shit shit shit! Det är nästan morgon, vad skulle Adha säga om hon förstod att Maéla aldrig kommit hem igår? En liten röst inom henne hoppas på att fru Adha skulle bli orolig för henne. Sanningen svider: fru Adha skulle bara skälla på henne och tro att hon varit ute hela natten och lekt vilda lekar.

Snabbt som ögat fyller hon hinken till hälften och småspringer, så gott det går, upp till byn. Det är en kapplöpning mellan henne och solstrålarna. Men hennes frusna kropp och skadade fot gör det inte lätt att vinna.

När hon äntligen smyger sig in på tomten och placerar spannen på dess rätta plats bakom huset har hon tänkt ut en trovärdig förklaring till sin frånvaro den här morgonen. Hon hade nämligen gått upp väldigt tidigt för att hjälpa Jinas familj med hönsen som skulle matas innan gryningen. För att göra lögnen trovärdig kunde hon prata med Jina som skulle vittna om hennes hjälpsamhet. Ett sista, djupt andetag fyller hennes lungor innan hon öppnar dörren som knarrar ljudligt. Hon stiger in och gör sig beredd på arga frågor men möts av tystnad. Huset är tomt. Sedan hör hon det, om hon lyssnar noga, det välkända sorlet från marknaden. Handelsmännen har kommit!

När hon får en glimt av sig själv i spegeln hindrar hon sig själv från att rusa iväg direkt. Smutsig är en underdrift. Hon tvättar händerna i vattenbadet och gnuggar sig i ansiktet för att få bort det värsta. Håret, som måste se värre ut än någonsin, sätter hon upp i en enkel läderrem. Till sin förtjusning glider inte luggen ur tofsen den här gången. Äntligen.

Hon går sedan med raska steg mot torget och på vägen möts hon av den underbara doften av nybakat bröd och brända mandlar. De flesta byborna brukar passa på och sälja festligheter när alla ändå spenderar sina mynt.

Handelsmännen är många den här gången, det kan hon se på det stora antalet vagnar med varor och tyger i färgglada färger. Klargult, rött, purpurlila och smaragdgrönt fladdrar i vinden. Överallt syns människor. Vissa står stilla och diskuterar priser med försäljaren medan andra lutar sig över vagnarnas kanter för att få en överblick av innehållet.

Hon kan direkt urskilja Adhas kurviga gestalt i mängden men någon Garnoc ser hon inte, trots att han alltid brukar gå vid Adhas sida och bevaka hennes inköp. Han och de andra borde kommit tillbaka igår kväll...

Hon slutar fundera över saken när hon fastnar för något i högen med kläder i en av vagnarna. En bit av tyget sticker ut och när hon drar ut det vet hon att den är perfekt. Hon håller den framför sig. En enkel safirblå klänning, precis som den hon har på sig nu fast gjord av ett starkare och tjockare tyg.

En underlig varm känsla lägger sig i hennes bröst. Kände hon inte igen den här klänningen förresten? Jo, juste. Hon hade haft på sig den förut, en gång i en dröm. En dröm där hon träffade honom.