Drakens Dotter

Kapitel 38

Nu mina kära läsare är det såhär att jag ska iväg till ett land lång långt bort under en väldigt lång tid. Mer exakt så ska jag backpacka på andra sidan jorden i ett halvår innan jag börjar plugga. Hade verkligen velat vara klar med  den här delen av berättelsen (för jag har kommit fram till att det nog  får bli en del tre också) innan jag åker men så blev det inte. Har ingen  aning om hur mycket jag kommer kunna skriva där borta, om det blir  mindre, mer eller inget alls. Förhoppningsvis inte det sista vilket ni  nog håller med om.

Tills vi hörs igen som kan bli inom några veckor, några månader eller i mars månad 2017, så får jag säga hare så bra och njut av kapitlet:)
(obs pga åker väldigt snart kan kapitlet innehålla stavfel etc)

Hon har förberett allt. Det ska gå. Vera är på andra sidan dörren där middagen snart kommer sätta igång. Hon hade, om än motvilligt, gått med på att göra som Maéla bett henne, att hälla i vätskan i Keiths glas. Maéla hade varit tvungen att dröja och hade hört Aiden försäkra de andra om att hon var påväg. För om hon kom in innan giftet börjat verka skulle Keith fortfarande veta vem hon var.

Hon vill inte tänka på hur Keith skulle reagera när hon gick in. Tavaris hade förklarat för länge sedan vad den hemska växten gjorde inuti kroppen, hon hade inte velat veta av det. Tydligen brukade den användas mot sårade och sjuka under svåra operationer, för att göra dom mer hanterbara. Förhoppningsvis skulle det fungera så som hon hade tänkt. Om inte...då fick det lösa sig på något annat sätt. För att se till att det mest var minnena om henne själv som skulle påverkas så hade hon låtit några droppar av sitt eget blod blandas med resten. Det borde funka. Det måste gå.

"Hallå där, du! Påfyllning tack" Det var Maldivors röst, mannen som gjort Keith sällskap den där kvällen.

"Givetvis" hörde hon Vera säga.

Hon föreställer sig hur kvinnan fyller på hans glas från en bägare.

"Ni också herrn?" frågar Veras röst och det är Keith som svarar.

"Är det vatten?" frågar han, och han låter hes.

Maéla lutar örat mot dörren nu, spänd i hela kroppen.

"Nej det är vin herrn, men om det önskas kan jag hämta vatten?"

"Ja!" får Keith ur sig, "vatten"

Ett kacklande läte kommer ur Maldivors mun.

"Jag har aldrig sett dig såhär efter bara ett glas vin! Vad är det du säger Keith, var hans excellens val av vin så dåligt?" säger han och skrattar sedan högt.

Maéla har stängt dörren bakom sig och går med små steg fram till Aiden med nedböjt huvud. Ingen tar någon notis om henne, vilket förvånar henne för hon har sitt hår utsläppt och en mörkgrön sidenklänning på sig som Aiden skickade henne. Hon kan knappt andas medan hon väntar på att Keith ska utbrista att han vet vem hon är. Aiden ser på Keith när hon tittar upp och Keith sväljer tydligt utan att svara på Maldivors fråga. När prinsen vänder sig om och får syn på henne mjuknar hela hans gestalt och han ler.

"Du kom"

"Ja jag är ledsen, jag fick förhinder på vägen" ursäktar hon sig och låter Aiden dra in stolen under henne vid bordet.

Då märker resten av bordet att prinsens omtalade gäst har anlänt och det blir genast tystare. Hon skymtar hur några damer längst bort utbyter menande blickar. Det är fler människor här än vad Aiden fick det att låta som. Alla är klädda i vackra kläder, välgjorda frisyrer och har smycken som gnistrar. Hon känner sig verkligen inte hemma här och önskar att middagen ska gå fort.

Precis när Aiden satt sig ner öppnas dörrarna på andra sidan rummet och tjänare på led kommer in med fat av mat. Allt placeras ut och Maéla hör uppskattande kommentarer från de andra vid bordet. Alla tar för sig av maten och konversationerna sätter igång. Aiden som sitter bredvid henne, lägger handen över hennes.

"Är något fel?" frågar han och ser oroligt på henne.

"Nej då, ingen fara" ljuger hon och skakar snabbt på huvudet.

Så tittar hon upp och möter Keiths blick på andra sidan om det väldiga bordet. Han stirrar på henne, hans mun är ett smalt streck. Ett konstigt läte kommer ur hans bröst, för munnen är ett hopknipet streck.

"Vad är det med dig kamrat? Satt i halsen?" skrattar Maldivor och dunkar Keith i ryggen.

Så följer han Keiths blick och han drar långsamt tillbaka sin hand och lutar sig lätt över bordet. Hans ögon är gröna som smaragder, pupillerna smala och munnen vass. Ormlik på något sätt. Hon avskyr honom genast.

"Ser man på. Så det här är det sällskap som vår högt ärade prins tagit under beskydd? Säg mig vackra flicka, vad är ditt namn?"

"Mitt namn är Maéla, sir"

När hon säger sitt namn kramar Keith om sina bestick så att knogarna vitnar hans ansikte börjar bli rött. Som om hela hans kropp spänns åt. Hon kastar en nervös blick på honom. Vad är det som händer?

"Du får ursäkta mig för min vän, Maéla. Han mår visst inte riktigt bra idag" säger han och tittar nu med avsmak på Keith som andas tungt.

Herren som sitter till höger om Maéla vänder sig plötsligt till deras samtal och tar upp en fråga med Aiden. Maldivor deltar i samtalet som verkar handla om något politiskt medan Keith fortsätter stirra på henne. Han har inte rört maten men Maéla tvingar sig att äta. Efter ett tag tystnar männens konversation.

"Så det var ni som startade uppståndelsen på borggården häromdagen" säger mannen bredvid henne. Hans mustasch och skägg guppar upp och ner när han pratar.

Maéla sätter nästan köttet i halsen. Vad skulle hon svara på en sådan fråga? Aiden kommer till hennes undsättning.

"Det var inte vilken uppståndelse som helst. Hon tog sig an hela slottsstyrkan, helt på egen hand och utan blodsutgutelse. Det var makalöst att se på"

Rafael som sitter några platser ifrån dem tar till orda.

"Hela slottstyrka var det då inte, 30 man och dem flesta av andra graden om jag minns rätt"

"50 minst, och allt såg jag Viggor. Han är i tredje graden sedan länge" säger Aiden stramt.

De andra samtalen tystnar en aning. Maldivor drar fingrarna över hakan medan hans blick granskar henne uppifrån och ner, vilket får en obehaglig rysning att gå genom hennes kropp.

"Intressant med er storslagna skicklighet. Och ert hår sedan, väldigt... intressant" hans blick gnistrar till och Maéla tvingar sig själv att hålla kvar hans blick.

"Tack men ers höghet överdriver, det var 38 man och inte mer. Vad mitt hår beträffar sir så är det ett skamligt släktdrag" hon håller rösten stadigt och tar belåtet en tugga när hon ser att Rafaels min mörknar.

Maldivor fortsätter se på henne med den där nya blicken, fylld av förväntan, misstänksamhet och iver.