Drakens Dotter

Kapitel 24

"Färska grönsaker! Färska grönsaker från årets sådd!"

"Regionens bästa nötkött! Köp ert kött här!"

Överallt ropar försäljarna åt möjliga kunder. Det är mycket mer högljutt här än vad det var precis innanför porten. Det luktar mycket godare också, av alla sorters mat och råvaror. Men det bästa är nog att hon kan se alla människor från var hon sitter. Hon låter benen dingla från den gråa och kalla muren som går runt ett av de finare husen.

Maéla befinner sig i stadens mitt, där det största torget ligger. Hon har hamnat här genom att bara följa folkströmmen, vilket hade känts säkrast att göra, efter att Tavaris lämnat henne.

Den öppna planen är stor och stånden står huller om buller överallt. Människorna nedanför henne får nästan knuffas för att ta sig fram i trängseln. På andra sidan om muren som hon sitter på, finns en välskött trädgård med oändligt många rosenbuskar. Hon har inte missat vakthundarna som misstänksamt tittar upp på henne. De hade börjat morra och visa tänderna när hon klättrade upp och satte sig men efter ett tag lugnade de ner sig en smula.

Hon sitter där i säkert en timme och bara tittar ut över torget. Hon ignorerar kurrandet i magen och törsten i strupen som blir värre med tiden. Solen har sjunkit en bit på himmelen men det är fortfarande några timmars dagsljus kvar.

Så fångar något hennes uppmärksamhet till höger. Det är en grupp skumma figurer som skiljer sig från mängden och drar sig mot en smal gränd. Platsen ligger i skugga och inga människor förutom dem syns till. Några av dem kollar av bakom sig då och då som för att se om någon följer efter. Två av dem är tjejer, resten killar, så fem totalt. En av killarna knuffar en mager krake framför sig. Pojken försöker smita iväg men de tar tag i honom och fortsätter fösa honom mot gränden.

Maéla tittar spänt på. Vad håller de på med egentligen?

De stannar precis utom synhåll för resten av människorna på torget. Så går en av de längre figurerna fram och slår till den lille i magen. Hårt. Pojken viker sig dubbel men två andra tar tag i honom och håller honom uppe. Den som slog honom sätter sig på huk med blicken på pojken och säger något, sedan verkar han förvänta sig ett svar. Pojken säger inget och killen höjer handen för att slå till honom i ansiktet... Men något hinner träffa hans hand så att slaget avbryts abrupt. Killen tar sig förskräckt om handen och dem som håller fast i pojken tittar sig chockat omkring.

Den lille tar tillfället i akt och sliter sig ur deras grepp för att ta sig där ifrån. Dessvärre är någon i gruppen snabbare och han kämpar mot personen som återigen tar fast honom.

Ännu en sten träffar sitt mål. Nu i huvudet på killen som håller fast pojken så att denne skriker till och släpper taget helt. Den här gången lyckas den lille smita och är snart i skydd av folkmassan på torget. Gruppens blickar söker efter den skyldige och en av dem pekar snart uppåt på muren. För där uppe står Maéla och ser ner på dem. Nonchalant kastar hon en sten mellan händerna.

Jakten är igång direkt. Tre av dem rusar mot murens hörn en bit ifrån henne och de andra börjar knuffa sig fram på marken bland människorna. Hon ödslar ingen tid utan sätter av åt motsatt håll längs muren. De bakom henne är snart ikapp men hon är beredd. Såfort den första, en av tjejerna, sträcker sig mot henne slår hon undan armen och ger tjejen en spark i sidan från vänster. Hon flyger från muren och hamnar i rosenbuskarna på andra sidan där hundarna genast är på henne. Maéla vänder sig från morrandet och skällandet och forsätter sin flykt medan de andra hjälper sin kamrat.

Som tur är har personerna på marken svårt att ta sig fram i trängseln så hon har ett rejält försprång när hon hoppar ner från muren. Utan att bry sig om riktning sätter hon av in i en tom gränd. Stegen ekar mellan husraderna och adrenalinet rusar i kroppen. Gatorna ligger tomma förutom enstaka stadsbor, så det går fort framåt. Hon är inte rädd, snarare upphetsad. De kunde bara drömma om att fånga henne.

Efter några snäva svängar har gruppen tappat tålamodet. De vrålar åt henne att stanna, annars skulle de slå ihjäl henne. Men ropen blir bara mer och mer avlägsna när de gång på gång svänger åt fel håll. Maéla bara ler åt hoten och fortsätter springa. Kanske skulle en närkamp vara roligare? Som om hennes önskan går i uppfyllelse lyckas två av dem blockera hennes väg i en större korsning. De står och väntar på henne och Maéla saktar ner lite. Några icke-inblandade stadsbor skyndar åt sidan medan de två, en tjej och en kille, går för att möta henne.

Killen kommer först och försöker slå till henne direkt men Maéla dyker under hans arm och hamnar bakom hans rygg. Där tror tjejen att hon har övertaget genom att direkt sikta ett slag mot Maélas huvud, men återigen duckar Maéla enkelt och tjejens slag träffar killens kind istället just som han vänder sig om.

Maéla gapskrattar när hon joggar några steg bort för att få mer utrymme och hennes motståndare ger henne mördande blickar. Hon drar ner luvan lite och gör sig beredd.

"Den där killen var skyldig oss pengar och skulle få betala med stryk. Med honom borta får du betala det priset" spottar killen vasst.

Maéla väljer att förbli tyst. De två börjar cirkulera runt henne och hon rör sig vaksamt runt för att hålla ryggen fri. Jag måste ge mig härifrån innan de andra kommer, kommer hon att tänka på. Så den här gången är det Maéla som utger första stöten, genom att oväntat sjunka ner och svinga ena benet under killen. Överumplad faller han till marken och slår huvudet i stenbacken med ett otäckt dunk.

Tjejen, som är aningen större än Maéla, är över henne innan hon hinner blinka. Men Maéla vet hur hon ska göra och i nästa sekund slänger hon ner tjejen på backen. Hon tar sig upp ganska snabbt igen men är aningen ofokuserad så Maéla vrider hennes ena arm bakom ryggen och håller fast henne.

Killen jämrar sig och lyfter händerna till huvudet. Tjejen väser och andas ljudligt när Maéla trycker henne mot sig.

"Ni kommer inte få tag i mig, så jag föreslår att ni släpper allt som har hänt idag. För er egen skull" säger Maéla lent.

"Du ska få betala för det här" andas tjejen lika hotfullt som killen.

Maéla suckar och knycker till om greppet kring tjejens arm så att hon skriker och sjunker ner lite. Sedan armbågar hon henne mellan nacken och axeln. Inte för att döda utan bara oskadliggöra.

Alldeles för sent märker hon gruppen av soldater som alla tittar åt det håll killen pekar, killen som slog först. Han ler grymt samtidigt som soldaterna börjar springa mot henne. De såg henne precis skada tjejen som nu ligger i en hög på backen, bredvid killen som fortfarande jämrar sig högljutt.

"Halt! Du har brutit mot första stadslagen, vi beordrar dig att stanna!"

Hennes fötter rör sig utan att hon tänker på det. Och när hon faktiskt inser att hon flyr från stadens soldater ökar hon takten avsevärt. Förlåt Tavaris..., tänker hon, ...jag lyckas visst alltid hamna i trubbel"

Kommer Maéla undfly vakterna? Vad är det för ny karaktär hon träffar på under sin flykt? Och hur kommer gamle Keith in i det hela? Några av svaren får ni i nästa kapitel<3 hare bra^^