Drakens Dotter

Kapitel 78

"Ställ dig där, ja precis där."

Danva har tagit med henne längs bergsån, som de kallade den, in i skogen och vidare ut i en större öppen glänta. Där vidgar den ut sig till en grund liten tjärn innan den fortsätter slingra sig genom skogen bortanför. Nu står hon framför den och skymtar sin spegelbild.

Snälla säg inte att jag ska stirra ner på mig själv och finna någon slags djup innebörd om mig själv. Kanske hade hon ändå föredragit det. För i nästa sekund slår något till hårt i mitten av hennes rygg och hon tappar balansen ner i vattnet.

"Vad i!?" spottar hon ilsket och vänder sig om mot kvinnan, sittandes i vattnet.

"Du har inte gjort dig själv ren sen du kom hit. Jag behövde visst ge dig en liten knuff i rätt riktning. Seså, gör något åt det där lagret av lort du har. Jag vet att det är kyligt men slarva inte med håret!"

Maéla blänger surt, känner sig rentav förråd, men börjar snart dra sina händer över benen, armarna, nacken och genom trasslet till hår. Danva sätter sig på en sten i vattenbrynet.

"Jag hörde om ert gräl igår. Eller rättare sagt hörde jag ert gräl upp till mig."

"Lyss gav sig på mig för det som hände efter... ja du lär ju veta", mumlar Maéla.

"Klandrar du henne?"

Maéla är tyst en stund och ser, ändå, ner på sin spegelbild när vattnet stillnar.

"Nej. Jag tror inte jag gör det. Jag hade kanske inte agerat på samma sätt, men det är svårt att ta in vad min far bär skulden till, enligt andra i alla fall."

Danva reser sig upp och går ut en bit på den öppna marken.

"Kom igen, häng på. Det är dags."

Maéla tar sig upp ur vattnet, som rinner ner för hennes kropp och ut i gräset. Hon kramar ur sitt hår och kan inte hjälpa att känna sig lite utsatt. Alldeles dyblöt och inför något som antagligen skulle bli en utmaning. Jag vill lära mig, jag vill kunna ha kontroll.

"Vad vill du att jag ska göra?"

Hon stannar några steg ifrån Danva och tar ett djupt andetag. Solen värmer redan hennes blöta kropp och hon känner sig alldeles klar i huvudet.

"Jag misstänker att för dig kommer första gången vara den svåraste, särskilt svår eftersom du och din drakform är i konflikt med varandra när ni egentligen är en och samma. Det finns dock inga förmildrande medel, utan vi kommer gå direkt på. Känner du dig redo?"

"Det känns som att jag aldrig skulle kunna bli redo för något sådant här, men jag hoppas att du kan hjälpa mig ändra på det."

Danva nickar och går fram tills de står ansikte mot ansikte.

"Jag kommer frammana din andra form tills du skiftar. Under hela tiden vill jag bara att du känner efter i din egen kropp. Var medveten men behåll lugnet oavsett vad du är medveten om.

"Okej," säger Maéla i en utandning "men Danva, jag vill verkligen inte att den, jag menar att jag gör dig illa."

Kvinnan bara ler i ena mungipan.

"Tack hjärtat. Men om jag varit du hade jag oroat mig mer för mig själv."

~

Efteråt är Maéla alldeles stirrig och matt på samma gång, och Danva får gå med en arm nära till hands ifall att hon plötsligt skulle behöva stöd. När de närmar sig utkanten av byn trycker hon dock lätt ner den. Danva hade föreslagit att hon skulle gå in till sig och bara vila, och det hade hon nog gjort även om kvinnan inte föreslagit det. Hennes energi, all sömn och god mat var som utpumpad från hennes kropp. I sin drakform hade hon kämpat emot Danvas order med vartenda uns av sitt väsen, som tur var alldeles förgäves. De når hennes dörr utan att stöta på någon.

"Det hör mer till grälet mellan dig och Lyss än du hittills vetat", säger Danva oväntat, "Inom draksläktet är det inte handraken som står högst i hierarkin utan honan. Du föddes av Dalisay, och du är dessutom äldst. Det gör dig till ledaren för drakskiftarna, och ger dig den ärftliga rätten till drakarnas ledarroll om du skulle kräva den."

Och därför är min närvaro direkt skadlig för Lyss på ett personligt plan, tänker Maéla matt. Men ledare, för något av de här samhällena...?

"Försök få lite sömn. Vi ses imorgon igen så, gör vi något åt det här."

Hennes blick flackar lite från Maéla och bort när hon säger det. Om hon inte vore så trött hade hon lagt mer vikt vid hur jobbigt det kändes. Skiftningen hade inte bara gått dåligt. Det var något som var fel.

Hon lägger sig tungt i sängen och sluter ögonen direkt. När Hijol väcker henne senare på dagen följer hon hans anvisningar utan att fråga. Hon får lite frågande blickar när de stöter på de andra, Ethel och Tomda och senare även Susmo. Hennes rytande måste ha hörts ändå hit, och det är uppenbart att de förstår att allt inte gått rätt till.

Hon är lika slut i kroppen när hon lägger sig för andra gången den dagen. Trots en lugnare och mindre fysisk kväll samt ett rejält mål mat. Hon vänder och vrider på sig oroligt utan att somna. Hon hör Danvas röst i sitt huvud, när kvinnan förklarar för henne vad som hänt. Hon hade legat i gräset, avsvimmad.

"Maéla hör du mig? Bra. Okej så de bra nyheterna är att du är magnifik i din drakform, du ser precis ut som din mor om än dubbelt så vildsint. De dåliga nyheterna är att din fysiska kropp lämnas utanför när du skiftar. Jag har aldrig sett något liknande men har lite idéer kring hur du ska gå tillväga. Det förklarar samtidigt en hel del."

Ja, det kunde förklara en hel del. Den natten drömmer hon en mardröm. Hon och Lyss drabbar samman, i sina respektive drakformar. Med sina vita vingar, klor och tänder hugger hon och sliter, och hon får ett övergrepp. Men så flyger den midnattssvarta draken undan och något inom henne stoppar hennes rörelser. Det skär till. För Lyss står lutad över hennes kropp, hennes mänskliga kropp som lämnats kvar blottad på gräset. Med grymma ögon lägger draken sina klor över hennes bröstkorg, och river djupt.