Drakens Dotter

Kapitel 56

Vad är det som händer?? Har jag börjat uppdatera ganska ofta, jämfört med tidigare?!
- Kan hända, svarar jag på det. Fast vänj er inte vid det för rätt som det är får jag en massa annat att göra och skrivandet blir nedprioriterat, tyvärr kan det ju bli så.

Har en jättejätterolig nyhet att berätta som jag tror ni som läser kommer digga skarpt, men som jag presenterar i ett separat meddelande efter det här kapitlet. Så ni får hålla utkik efter det!

Eftersom att det var populärt med att lägga till en speciell låt särskilt för kapitlet tänker jag fortsätta på det spåret den här gången. Förra kapitlet försökte jag med men hittade inget som kändes riktigt rätt... Jag är inte helt hundra på att den här låten passar heller, men tror den kan bli bra. Läs inte överdrivet långsamt bara, alternativt sätt på låten igen om den tar slut:)

Så klicka upp låten nu, och så säger jag bara varsågod och läs!

I slutet på kapitel 55:

Han kastar undan spjutet och det rullar iväg över golvet. När det stannar, kliver en person ljudlöst över det och lägger ner en lila mask...

~

"Din lilla prins är inte särskilt nöjd med din behandling verkar det som. Du måste blivit förvånad när du såg honom?"

Maéla rynkar pannan och försöker minnas att hon såg Aiden. Hade han varit där, med alla människor... och sett henne? En minnesbild färgad av smärta och mörker drar ner henne och hon ser Aiden ligga på marken på andra sidan räcket. Masken som förut dolt hans ansikte ligger längre bort, och hon möter hans blick med sina rovdjursögon. Bilden försvinner och det hugger till inom henne. Det känns så fel, hennes kropp känns så fel. Tröttheten hotar att dra ner henne igen och hon skakar försiktigt på huvudet. Det värker. Allting värker.

"Vad hade han trott? Att du skulle få ditt eget lilla rum och vara här av fri vilja? Ha! Nej kungen gjorde rätt i att inte blanda in sin son, för han har uppenbarligen inte fattat vad som gäller."

Aiden. Här. Med sin far. Hon försöker samla sina tankar, förstå vad det betyder. Om det betyder något alls.

Maldivor har ställt sig några meter från buren. Hans kind är kletig av blod som runnit ner längs hans hals och han grimaserar illa medan han pratar. Om hon bara hade haft krafter nog. Då hade den där mannen varit död nu, men som hon känner nu är hon inte ens säker på om hon kunde hålla sig upprätt. Hennes hud svettas samtidigt som hon fryser, och hennes blick vägrar att klarna helt.

"Jag skulle inte tro att det dröjer länge förens han gör ett större misstag, och då är det upp till kungen att avgöra vad det ska bli av honom. Antingen fängelse,"

Ett svagt, nästan ohörbart ljud når henne och hon försöker fokusera blicken bakom Maldivor.

"eller också, om jag nu kan hoppas på det, dödsstraff" ett kort skratt undslipper hans läppar innan han svär lågt och håller sig för käken.

Hon rör inte en min när hon ser prinsens ansikte lösgöra sig ur skuggorna. Hans blick är hård och kall, fokuserad på Maldivors bakhuvud. Med handen från midjan drar han ut en glimmande kniv.

~

Mannen anar inget ont, utan står där med sin svarta mantel och fortsätter prata. Aiden drar ljudlöst fram kniven och smyger närmre. Maéla tittar upp på den grymma mannen, med röda ögon och ansiktet strimmigt av tårar. Hennes hår är fläckat av rött, där Maldivors blodiga händer hållit tag. Aiden biter ihop käkarna så att det värker.