Drakens Dotter

Kapitel 86

Den vita draken är påväg att landa mitt i byn och folk tar sig ur vägen illa kvickt, men innan hon tar mark har Maéla skiftat till sin mänskliga form. Det går snabbt nu, hon är djärv och har inte tid att vara försiktig. Hon ser kvinnor med korgar i händerna titta undrande på henne. Flera andra som såg henne komma närmar sig från andra delar av byn, de förstår att något är på tok.

Danva kommer gåendes med allvarlig blick, bakom henne springer flera av drakskiftarna förbi och upp till Maéla. Ett morrande kommer bakifrån när Ravelyss landar i den vanliga gläntan i byns utkant.

"Vad händer? Blir vi anfallna?" frågar Tim som når fram först, vaken och vild i blicken. Hijol skjuter undan den yngre killen med en hand på hans axel. Han söker i Maélas blick, som för att läsa svaret av henne.

"Vad står på?"

Maéla tar ett andetag, möter Danvas ögon innan hon ser på dem alla. Susmo, Tomda, Ethel...

"Jag behöver er hjälp."

~

Maéla förklarar, och hon berättar sin historia inte bara för drakskiftarna som spänt lyssnar utan för resten av människorna som står runtikring. Det märks kanske inte på det vanliga folket, men när hon pratar om Vrothgar märker hon att drakskiftarnas blickar växlar, och blir hårda.

"Många av er ser min far som en förrädare, men han hade inte kunnat tvinga Dalisay att ge sig av det vet ni. Och anledningen till att hon ändå följde med honom var för att..." Maéla ser upp på Danva som står en bit bak, och kvinnan ger henne en liten, nästan obetydlig nick, "jag tror det var för att hon bar en unge inom sig redan då."

Ethel slår handen för munnen och Tomdas läppar blir ett smalt streck. Såfort orden lämnar hennes mun känner hon en lättnad genom sig, en varm känsla i hennes bröst och sinne, som ett minne och hälsning. Det gör henne säkrare.

"Om de inte gett sig av hade inte ungen fått leva, så de lämnade markerna för födseln med avsikten att återvända, åtminstone min mor. Vrothgar skulle ta hand om mig själv, för min egen säkerhets skull, långt borta från de andra drakarna. Men mörkermagikerna kom, på order av kungen som sitter på tronen just nu. Och nu tänker han döda igen, han tänker döda sin egen son."

"Men du sa att prinsen stod vid kungens sida, att han hjälpte till att fånga in dig och, Vrothgar", säger Ethel.

"Jag vet vilken del han har spelat i min fars död, och jag vet inte om jag förlåtit honom helt för det själv. Men jag vill återgälda honom för det han gjorde sedan, att han tog mig därifrån och bad om förlåtelse. Han motsatte sig kungen själv genom det, och han förtjänar inte att dö. Därför ber jag om er hjälp, flyg med mig till staden och låt oss få ett slut på det här."

Susmo svarar ganska snabbt.

"Ehm, vi brukar ju egentligen inte lägga oss i saker på andra kontinenten. Hela vårt syfte har varit att hålla oss gömda. Men alltså du är en av oss nu, och den där kungen borde inte få komma undan med det han gjort. Och om den här Aiden är din vän, då är han vår vän också! Eller hur?" säger han och vänder sig till de andra.

Till Maélas stora glädje ser hon hur några av de andra instämmer.

"Ingen ska lämna det här landet. Det är mina order."

Maéla svänger runt och får börja backa från Lyss som kommer rakt inpå henne. Hon drar upp läpparna från hopbitna tänder och knuffar Maéla i bröstet så att hon stapplar bakåt.

"Du är inte nog så uppblåst, som tror att du bara kan smyga på dig ledarrollen."

"Det handlar inte om en ledarroll Lyss, jag ber bara om er hjälp."