Drakens Dotter

Kapitel 1 Prolog

Innan prologen börjar vill jag bara säga TACK till dig som läser och hoppas du vill fortsätta. Den här berättelsen har växt sig större än vad jag någonsin kunnat föreställa mig när jag publicerade första kapitlet. Det var en ganska hastig, flyktig idé som fick tankarna att rusa - så som dom gör ibland när man skriver - och jag har fortsatt bygga på den sedan dess. Jag hade med andra ord aldrig någon utlagd plan över vad som skulle hända, hur mina karaktärer skulle utvecklas eller vad jag siktade mot - låter stabilt eller hur?? Men kul har det varit och det är allt jag behövt för att fortsätta. Jag hade ett mål med 2018 att avsluta berättelsen, men den vill pågå några kapitel till så jag får lov att köra på det! Boken är uppdelad i del 1, 2 och 3... om jag inte lyckas avsluta Maélas äventyr i del tre nu så blir det väl en del 4:a också, jösses. Uppskattar röster och kommentarer även på gamla kapitel, särskilt vad mina läsare tror ska hända. Trevlig läsning!

Hon var knappt två år gammal när han tog henne. Byborna hade skrikit för allt de var värda och flytt huller om buller i den lilla byn när vidundret kom flygandes från ingenstans ur natten.

De väldiga gyllene vingarna hade bretts ut till sin fulla längd när draken tagit hjälp av luftmotståndet för att landa. Marken hade vibrerat och människor hade svimmat av fruktan.

Kvar framme vid den varma lägerelden hade ett ensamt och övergivet knyte legat med ett barn inuti. Den lilla hade börjat skrika så fort hon lämnat sin mammas trygga famn. Barnet var det enda som draken hade brytt sig om den där natten. Han hade flugit över hav och land, med solen vid sin sida på dagen och stjärnorna på natten, för att hitta henne. Utan stopp hade han flugit efter att ha känt hennes närvaro igen. Ty hon var hans dotter.

~

Det fanns inte många drakar kvar vid den här tiden. De vilda och livsfarliga varelserna träffades sällan i par och än mer sällan föddes nya drakar. Draken Dalisay skulle ha fött ett drakägg, men ungen fick aldrig se världen innan mörk magi tog livet av den.

Människosläktet gjorde nämligen allt de kunde för att utplåna rovdjuren, och en kung i någon del av landet hade anlitat flera trollkarlar för att utföra en dödlig besvärjelse. Dalisay dog av den onda kraften som drog livet ur ungen i hennes kropp, men drakhannen överlevde.

På något sätt hade drakungens själ överlevt trollkarlarnas magi fastän dess kropp hade gått förlorad. Själen måste sedan ha sökt efter ett fäste, en lämplig kropp att födas i. Efter en lång periods sökande fann den detta och när den utvalda ungen föddes, en människoflicka, kände drakhannen en överväldigande dragningskraft till henne. Han slutade sörja över Dalisay och började girigt flyga den långa vägen.

Bilden är tecknad av Erin, också känd som ejbechy på deviantart. Kolla in hens profil (finns länkad) för mer grymma bilder!