Drakens Dotter

Kapitel 3

10 år senare

Barnens skratt ekar utanför huset och springande barnafötter hörs passera dörren. De leker säkert rush-kull igen, tänker hon ivrigt. Det är den nya leken som Jinas storebror kommit på åt dem.

Jina är hennes bästa kompis, de har lekt sedan de var små och deras familjer känner varandra väl. Totalt är de åtta stycken barn i ungefär samma ålder. Sedan har många av dem syskon och alla är dem från familjerna i den lilla byn på 30 hus.

"Fru Adha snälla, låt mig vara med?"

Hon sitter med benen dinglandes från en träpall framför den lilla spegelskärvan på väggen. Adha kommer ut ur husets enda rum, hennes och hennes mans sovrum, med en träkam i handen.

"Kommer inte på fråga Maéla lilla. Ditt hår är i akut behov av en genomgång" svarar Adha och börjar bryskt lirka ut tovorna med kammen.

För varje drag dras Maélas huvud bakåt och ett tag tror hon att nacken ska gå av. Slinga för slinga faller hennes hår i mjuka vågor. Det lyser vitt mot det mörkbruna tyget som hennes enkla klänning består av.

Hon hatar sitt hår, och sin hud som är mycket blekare än de andra barnens. Först och främst behandlar de andra barnen, och familjerna för den delen, Maéla annorlunda... och så blir hon alltid hittad först när de leker hitta&gömma i halmstackarna.

Buttert ser hon på sig själv i spegeln. På fötterna har hon enkla sandaler och runt midjan ett enkelt bälte av flätat läder. Klänningen går ner till knäna men är lätt att röra sig i. Under den har hon ett par tunna shorts av segelduk som Adha bytte till sig på den senaste marknaden.

När Adha är halvvägs genom hennes hår börjar Maéla tänka på när nästa marknad kommer vara och vilka varor handelsmännen har med den här gången.

Handelsmännen är i princip det enda som ger byn nyheter från omvärlden. Maéla vet inte mycket om vad som händer utanför byn, hon har inte gått längre än till vattenhålet som ligger knappa en kilometer bort.

Det hon vet har fru Adha och herr Garnoc berättat för henne; att de bor innanför det norra rikets gränser som en slags kung och hans drottning styr över. Det är knappast något som intresserar Maéla. Hon har fullt upp med sysslor att göra om dagarna och att leka med barnen i byn.

Hon jämrar sig högljutt när ännu en tova reds ut av kammen. De vita hårstråna singlar långsamt ner till marken. Förra året hade hennes pannlugg varit kvar, nu håller den på att växa bort precis som hon vill att den ska göra. Tyvärr hamnar alltid håret framför ögonen vilket kommer försvåra hennes chanser att vinna i rush-kull.

Trots att det knappt går mer än fem minuter att kamma igenom hennes hår känns det som en evighet. Maéla bokstavligt talat studsar på stolen för att få ge sig iväg.

"Sådär" säger Adha och vänder sig om för att lägga kammen på bordet.

När hon vänder sig tillbaka mot barnet är Maéla redan utanför dörren.